Ibland kan jag känna mig som den sista människan på jorden.
Våldtagen av ensamheten.
Bespottad av mänskligheten.
Utkastad från gemenskapen.
Jag är isolerad i min egen värld. Oförmögen att ta mig därifrån.
Omringad av ingenting.
Och ingenting slukar mig.
Jag är ingenting. För ingenting äger mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar