Varje morgon vallas jag i grupp in och ut ur pendeltåget tillsammans med en grå, grinig och påklädd skock människor. Stämningen i pendeltåget är tryckt och alla sitter sammanbitna och läser sitt exemplar av gratistidningen.
Varje dag när jag följer stömmen av människor, drabbas jag av ångest. Jag får ångest över att jag har blivit en av dessa tråkiga Svenssons, som fem dagar i veckan tvingas iväg för arbete. Istället för att ligga kvar i sängen och sova.
Även om min jobbarkompisar är helt underbara. Så är det inte jag, att ha ett kontorsslavsarbete. Jag får krupp i både kropp och själ att sitta vid datorn åtta timmar om dagen, men oftast ännu längre. Då vi konstant druknar i arbete.
Är det så här det ska vara resten av mitt liv, så vill jag inte vara med längre! Finns det inga andra alternativ?
2 kommentarer:
Så klart du vill vara med och sitta på pendeln morgon och kväll. Jag tror inte att någon av de övriga "Svenssons" på tåget jublar de heller över att gå till jobbet varje dag fem dagar i veckan men finns det något annat sätt att lösa det ekonomiska på?? Jo visst man kan vinna en herrans massa pengar men det är få som gör det och vi andra får vackert arbeta. Det som kan förändra är väl att plugga och hitta ett mer intressant jobb. Du får försöka hitta guldkornen i vardagen och vänta på ljuset och våren.
Det vänder det gör det alltid.
Kram
Mamma
Jo ljuset kan nog få mig lite mer pepp. Men som det känns nu, stretar jag emot varje gång jag ska kliva på pendeln. Jag vet inte om jag har lust och ha ett sånt här inrutat liv. Går det inte att leva utan pengar?!
Skicka en kommentar