Varför är det så lätt att resonera att det alltid är bättre någon annanstans än där man är just nu? Att ”om jag bara kommer härifrån kommer mitt liv bli mycket bättre”.
Men vad är bättre?
Om man hela tiden strävar efter det bättre, glömmer man då att leva i nuet? Eftersom man är så fokuserad på att den nuvarande livssituationen är pest.
Livet kommer aldrig att bestå av något mer än känslan att Vilja mer. Är det kanske Vilja mer som är människans speciella drivkraft, att vi aldrig är nöjda med det vi har?
2 kommentarer:
Det där är något som faschinerar mig väldigt mycket. Mitt mål är att kunna kombinera de där känslorna på ett hälsosamt sätt för att hela tiden känna att jag kan bättre, men utan att vara missnöjd på det jag redan har.
Att hela tiden försöka röra på sig i riktning framåt för att inte riskera fastna i gamla hjulspår.
Sen är det inte alla som har en sådan drivkraft. Känner några killar från G-bo som verkar sakna den kryddan.
Just viljan kan vara svårt att balansera, det gäller att inte vilja för mycket, eller för lite.
För min del är att vilja för mycket som är problemet. De som fastnat i Gunnebo har tydligen valt att bli som Hejsan-Hejsan...
Skicka en kommentar