Jaha, då var jag ett år äldre enligt vår tideräkning och är nu det magiska årtalet 27. Jag har därför uppnått en ålder då många fantastiska artister dött.
Kanske är denna ålder speciellt ångestladdande, då så många verkar ha kommit till en återvändsgränd. Är det för att 30 börjar närma sig med stormsteg?
Själv vill jag helst förneka min födelsedag. Jag har liksom ingen lust att inse att min ålder går framåt, för jag vill frysa fast i en ålder av 25 någonting. Inte åldras en dag efter det.
Det är inte så kul att fylla år längre. Jag känner att livet rusar på, och jag gör inget meningsfullt av det. Det är så mycket jag vill göra, men inte gör. Jag slösar bort mitt liv.
2 kommentarer:
grattis?
Oj! Det var dystra ord från en 27-åring. Själv fyller jag 50 i höst och lever fortfarande. En får tacke. Hörru fröken dysterkvist. Så jäkligt har du det inte du kunde ha varit arbetslös. Du kunde ha lidit av elallergi, fibromyalgi och kontakteksem. Skämt åsido. Det jag vill säga är att allt är relativt. Njut av att du är frisk å stark och har en fin cykel =). Kjam Mamma
Skicka en kommentar