Ingenting

Ibland kan jag känna mig som den sista människan på jorden.
Våldtagen av ensamheten.
Bespottad av mänskligheten.
Utkastad från gemenskapen.
Jag är isolerad i min egen värld. Oförmögen att ta mig därifrån.
Omringad av ingenting.
Och ingenting slukar mig.
Jag är ingenting. För ingenting äger mig.

Enbart för er

Nu ska ni bli imponerade av mig. Jag har för en gångs skull lagat mat som inte innehåller makaroner eller bearnaisesås alternativt chilisås. Exklusivt för mina läsare kommer här receptet:

Skala och tärna 2 stora potatisar.

Skala och tärna 2-4 rödbetor, beroende på storlek.

Låt koka i vatten tills du kommer ihåg att du har något på spisen.

Hacka en bortglöm lökbit och stek i chiliolivolja.

Ta en tomat och skär bort det äckliga gröna.

Skär upp några bitar god fetaost. Se bara till så att löpen är vego.

Toppa det hela med jalapeno.

För er som gillar kladd till rekommenderar jag hommus till måltiden.

Länkning på gång

Jag hade glömt hur bra denna låt är. Men när jag hörde den i bilen på väg till Mantorp tidigare idag, så blev jag nyförälskad igen. Denna version av låten måste jag ju säga att jag gillar mest. Texten stämmer ju in rätt skapligt på mitt liv just nu. Kanske är det ett omen, vad vet jag.

Något annat som har gjort mig nyförälskad idag är serien Rapport till himlen. Som jag glott på halva dagen. Underbar nostalgitripp en seg söndag någonstans i landet Ingenting.

Just nu när jag skriver detta så inser jag att klockan snart slår 9, och jag har som vanligt tappat bort tid och rum. Samt alla saker jag tänkte att jag skulle göra idag. Fan, jag behöver fler timmar på dygnet.

Första Augusti 2008

Direkt efter jobbet igår, fredag så satte jag och J oss i trädgårsföreningen. Vi käkade lite picknick mat och skäljde ner det med varor från bolaget. J fick en ny pojkvän i form av en insekt, så flög rakt ner mellan hennes bröst. Och sen spatserade han omkring bland våra saker och ville inte lämna J ifred.


Sen ringde M och sa att det var fest på Gråbokullen i Mjölby. Hemkära som vi är så övergav vi såklart storstaden för att åka hem och gå på den festen istället. Då mörket snabbt infann sig och vi tillsluta inte riktigt visste vem det var vi pratade med. Så tog några fram scouterna i sig och tände en mysig brasa mitt bland oss.

Den skakiga bilden kan på samma gång illustrera kvällens tillstånd. Detta kändes på något sätt som den sista chansen att sommarfesta ute för i år. Tråkigt värre, men det kanske bara är en dum känsla som inte kommer stämma. För än vill jag inte att sommaren ska vara över!

Propp och slask

Gåendes från pendeltåget och upp mot jobbet så språkad jag med två, till mig yngre, arbetskamrater imorse. Det jag fick höra, gjorde mig förfärad. Dessa välbeställda kvinnor har varsitt hus. Där de bor samman med sina män, och det ena paret har även en sådan söt och rosenkindad dotter i sitt hushåll.

Det som chockade mig så rysligt var när de båda berättade att de aldrig bytt proppar. Trots sitt husliga boende. De brukar låta sina män sköta detta. En kvinna sa förtroligt att hon till och med blev tvungen att telefonera efter sin man på jobbet en gång, för att få lyset tillbaka i huset. Jag säger bara det, byta proppar som är så snabbt och enkelt att göra. Så jag gav dessa kvinnor en snabbkurs i detta. Allt medan solen sömnigt värmde oss i all vår enkelhet.

Ack, jag som tyckte det var så nedrigt att ringa min trevliga fastighetsvärd i måndags. För att få lite hjälp med att rensa avloppet i mitt moderna badrum. Men då hade jag upprepade gånger innan förnedrat mig med stoppa mina liljevita fingrar i hålet under badkaret. För att rensa själv, trots den hjälp som mig kunde bistå. Kanske är den moderna kvinnan endast en myt.

P3 är bra på vissa saker

Den här låten är så jävla bra!

http://www.youtube.com/watch?v=2dUfpZHStaM

Den 7/9 vill jag till trädgårn i Göteborg!

Bokomslag

Just nu läser jag Förföljd av Catharina Ingelman-Sundberg. Lite fånig handling och inte direkt något djup i boken. Men det är helt okej underhållning. Boken utspelar sig i slutet av 1300-talet i Sverige, och har den typiska "Stark kvinna i mansdominerad värld, som trots alla motgångar finner lycka och framgång"-temat. Förutom några historiska missar så stör jag mig fruktansvärt på omslaget.

Det är helt tidstypiskt att på omslaget ha en bild på Visby ringmur. Men varför har de av en nästan fyra kilometer lång mur, valt att visa en bild på just den biten? En bit av muren som är stabiliserad av två gjutjärnsstöttor, som sattas dit i slutet av 1800-talet. Man stöttar med hjälp av stängerna upp sadeltornet, som var på väg att rasa. Hade det kanske inte varit smartare att ta med en bild på muren, som mer visar hur den såg ut på 1300-talet?