Jag börjar bli rätt trött på att vara den som alltid får rätta mig efter dig. Helg efter helg. Alltid på dina villkor, om du har tid med mig eller inte. Känns som att det är jag som är desperat och svansar efter dig.
Jag försöker verka iskall, och undviker att ta kontakt i veckorna. Allt för att hålla distans. Det funkar faktiskt rätt bra. Oftast är det du som hör av dig efter några veckor. Skriver flörtiga saker som får mitt hjärta att slå dubbelslag.
Men så blir det helg och alkohol i kroppen. Löftena bli djupare och planer smids i messen. Och om planerna nån gång följs. Så är det oftast jag som ska komma till dig. Och jag kan inte säga nej, för jag vill ju träffa dig. Men igår kände jag att nu får det vara nog. Jag orkar inte hora längre. Nu tänker jag inte anpassa mig efter dig längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar