Då var snart en till helg över. En helg där jag hade tänk ta det lugnt och återhämta mig efter nästan en veckas festande. Men det blev ju full fart som vanligt. Lite har jag hunnit med i dag, men eftersom jag sov till två på dagen så blev dagen lite kortare än vad jag behövde. Blev nämligen inbjuden till grannen brevid mig på efterfest i natt. Jag har bara sagt -Hej! Till honom i trappen innan, så det var lite kul och kolla in hans, mycket snyggare, lägenhet och snacka lite. Dock var jag tvungen att snabbt dra vid sex på morgonen, då han verkade ha andra planer än jag. Jag undrar hur man ska umgås efter det här. Är det meningen att man ska småprata lite när vi ses i trappen hädanefter? Eller ska man köra Svenssonstilen och låtsas som man inte känner varandra? Kan bli en intressant utveckling att studera det här.
Jag måste erkänna att jag sen förra helgen har burit en saknad inom mig. Djupt nerbäddat, knappt så jag vågar erkänna det för mig själv eller för någon annan. Måste kväva, måste skaka bort. Det är dumt att väcka det som ska sova, eftersom det aldrig kommer att leda någonstans. Försvinn jävla känsla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar