Trots den tidiga timmen, när jag varje dag går till pendeltåget för att åka till jobbet. Så blir jag så härligt glad. Luften är klar, fåglarna sjunger och det luktar om häggen och gräset. Nästan inga bilar hörs och jag möter nästan aldrig några människor. Min stund. Då vill jag nästan alltid vända om, ta en promenad. Istället för att sitta vid datorn på jobbet, titta ut genom fönstret, och drömma mig ut.
När jag kommer fram till station så upprepas samma scen varje morgon. En äldre man kommer körandes i en halvtaskig bil. Parkerar vid stationshuset, där man har överblick över tågperrrongerna. En mörkhyad kvinna stiger ur och går till perrongen längst bort. Sen står gubben kvar utanför bilen, tittar mot perrongen, mot henne. Röker en cigg. Han står där ända tills pendeln kommer in och hon kliver på. Han står kvar där även om hon går in i väntrummet på perrongen. Det förhållandet kan inte vara bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar