Känslan av att vara ratad, av någon man tycker om. Måste vara en av de värsta känslorna man kan få. Att veta att man inte värdesätts så som man skulle vilja. Att inte få något gensvar. Trots att man själv håller på att ätas upp inifrån av alla känslor som ligger och bubblar under ytan. Som så gärna vill ut i ljuset för att visas upp i världen. Så världen kan få se vem det är man håller av.
Jag blir så förbannad att en enda person indirekt förstör mitt liv. Och jag blir förbannad på mig själv som låter honom göra det. Att veta att man är omtyckt men ändå inte. Jag hoppas jag kommer att kunna stå ut att bo i Mjölby till årsskiftet. Utan att bli ett känslomässigt vrak. Annars kommer ni snart att få besöka mig i Vadstena, i deras fina anläggning.
2 kommentarer:
Ja, jag förstod att det inte bara är rastlöshet som gör att du vill flytta från Mjölby. Men det är så det är i livet mycket gör ont så in i bängen men ibland ska man vara en total fatalist och inse att det inte var menat att det skulle bli just den personen som kom in i ditt liv. Det är nog tänkt att det ska bli någon annan. Men ibland är allt så fantastiskt när det blir rätt och det kommer det att bli för dig också älskade dotter. Tro mig.
Puss mamma
Det är ungefär det jag insåg redan från början. Men ibland vill man olika saker på samma gång, vilket gör allting mycket mer komplicerat för min stackars själ. Men det löser sig väl nån dag!
Skicka en kommentar