Plötsligt, ett väldigt kort ogripbart ögonblick. Så fanns den där, insikten. Under denna alldeles för korta ögonblick. Så fick jag en overklig glimt om vad meningen med livet är. Jag förstod alla sammanhang, alla sammanbundna ledningar i universum. Jag förstod alla människors längtan efter meningen. Och jag såg den.
Tyvärr försvann insikten lika fort som den kom. Men känslan av den upprymmer hela min själ. Jag känner frid samtidigt som den korta glimten gjorde mig nyfiken på mer. Jag vill ha mer av insikten, vill att den ska skölja över mitt sinne igen och igen. Låt mig få veta.
Insikten fick mig även att förstå. Att hur mycket jag kämpar mot de utsatta mål jag fått tilldelat mig. Så kommer jag förr eller senare bli tvungen att förlika mig med dem. Om jag inte gör det, kommer jag aldrig att känna mig hel, utan fortsätta söka resten av mitt liv. Efter meningen med livet.
2 kommentarer:
Meningen med livet är lika skiftande som löven om hösten. Det som är meningen för dig kanske inte är det för mig. Men att drabbas av den flyktiga insikten var kanske bara en föraning om vad du ska ta dig för. Fortsätt inte att leta. Meningen finns inom dig och du känner när det blir fel gumman. Bara du vågar känna efter så hittar du din vägvisare. Kram från en som letar än....dvs mamma
Jo, någonstans där inne finns väl min mening med livet. Problemet är bara att locka ut det och tolka det. Det är då som det ogripbara ögonblicket, verkligen är hatbart. Tänk vad skönt om man bara kunde veta vad som var meningen med sitt liv!
Skicka en kommentar