För några timmar sedan, var jag jävligt nära att kunna få ett rum i centrala Göteborg från 1/11. Jag vet fortfarande inte om jag gjorde rätt som avblåste det hela. Kanske kom en vuxenröst in i det hela som berättade för mig att det är dumt att flytta just nu. Vårterminen börjar ju inte förren i januari. Vad skulle jag göra fram tills dess? Jobba på Mcdonalds? Men usch vilken ångest jag har för att jag inte har tagit chansen. Tänk om jag aldrig kommer närmare en flytt än det här?
Men jag kommer sakna människorna i Mjölby den dagen jag drar härifrån. Vissa lite mer än andra. Men jag känner på mig att i det stora perspektivet är det bättre att jag flyttar. Det går inte att gå runt och vara olyckligt intresserad i flera år, utan att det kommer ett bakslag. Dessutom börjar stan kännas lite, instängd. Går runt och drömmer om resor halva min vakna tid. Och vore jag inte så äckligt lojal mot min arbetsgivare. Hade jag bara spontanåkt någonstans redan imorgon. Men jag får väl ge mig till tåls tills nästa månad, har lite planerat då.
2 kommentarer:
Zandrha
Jag tror att man ärver vissa egenskaper. Tyvärr så var det väl den lilla delen du ärvt av mej som sa nej. Lyssna inte på den nästa gång utan chansa. Du vill ju bryta upp, skapa förändring, uppleva andra saker. Gör det .....
Vi håller på dej och stöttar dej.
Paranteserna gnm pappa
Då vet jag vem jag ska skylla på då! Nä skämt ä sido, vet att jag antagligen var rätt klantig som inte tog chansen. Men innerst inne så kändes det inte helt rätt. Tror jag väntar på den där känslan som säger -Kör! När den kommer, då vet jag att det är dags.
Skicka en kommentar