För två veckor sen så förlovade sig en tjej på mitt jobb. På ett härligt klyschigt sätt under det riktiga Eiffeltornet i det riktiga Paris. Hon hade ingen aning om detta så hon blev lite lätt chockad. Hon är ett par år yngre än mig och varit tillsammans med sin pojkvän 5-6 år.
Jag är väldigt glad för hennes skull. Men just nu känns det som att jag med håller på att planera ett mastodontbröllop in i minsta detalj. Tror jag kan allt om vigselringar, bordsplacering och lämpliga lokaler snart, eftersom hon sitter två meter ifrån mig.
Det är småkul att höra på alla detaljer som måste planeras som färger, tema och mat. Men jag är väldigt lättad att jag aldrig, aldrig, aldrig kommer att gifta mig!
2 kommentarer:
Jasså, jag som trodde att jag och pappa skulle få komma på ett jättebröllop med vår dotter klädd i en tårtklänning med rosor på kinderna.( Jag har redan beställt tid hos frissan. Det är bara en liten brudgum som saknas) Hörredu, det kanske är lite starkt att säga aldrig för det är kanske lite svårt att bestämma sådant eftersom kärleken är lite lurig. Puss
Mamma
Haha, det hade ju varit en syn! Kärlek har inget med bröllop att göra, hoppas jag. Men vill nog hellre ha en stor än en liten brudgum i så fall =)
Skicka en kommentar