Fåntitta [fån-titta], är ett jävligt bra begrepp. Eller fånglo [fån-glo], som kanske är ett ännu bättre ordled.
Det är en vanlig sysselsättning som jag brukar utöva lite då och då. När jag känner mig extra fånig. Vilket jag gör med ojämna mellanrum.
Även om begreppet är perfekt, så ogillar jag det. Det är pinsamt att fånglo. Speciellt när jag gör det när jag borde låta bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar