Gott Nytt År!

- Snart är det vår

Piller

Jag tror jag har blivit lurad. Trots alla värktabletter jag trycker i mig, så känner jag mig inte ett dugg bättre. Jag tror Apoteket har bytt ut mina panodil mot sockerpiller. För det känns så.

Jag måste bli frisk till nyår, annars är det döden. Det bli inte kul och umgås med nya människor, när jag helst av allt vill självdö i ett tyst, mörkt rum.

Utan känslor

Jag önskar att jag föddes utan känslor.

Livet skulle vara så jävla mycket enklare då.

Vad skönt det skulle vara att slippa bry sig.

Slippa fundera på omöjliga saker.

Varför väcker du jämt något inom mig?

Några månader kvar

Det är idag 160 dagar kvar till Sweden Rock Festival! Jag peppar redan, för jag börjar tröttna på mörker, jobb och vinterkläder.

Jag måste peppa mig själv, för antagligen blir inte USA-resan av i sommar, och utbildningen jag vill börja på höst ska kanske läggas ner. Och jag är för sjuk för att orka festa på juldagen. Så SRF är det enda jag ser fram emot just nu! Misär!

Julskinka

Jag anser mig vara en rätt tolerant vegetarian, vanligtvis brukar jag inte bry mig så mycket om vad andra väljer att stoppa i sig. Utan det är deras ensak. Men en sak som stör mig, och som brukar bli mer uppenbart så här till jul, är att köttet alltid ska kommenteras.

- Oh, vad saftigt, hur har du gjort för att få det så?
- Vilken härlig smak, du har verkligen lyckats bra!

Och så vidare.

Det retar mig en hel del. Att vissa inte vill ser vartifrån köttet kommer, att köttbiten på tallriken faktiskt kommer från ett levande djur som, vetenskapligt bevisat, har tankar och känslor precis som vi. Jag tycker det är skrämmande att det visas en sån respektlöshet mot det dödade djuret. De ser enbart den fabriksförpackade kött-
biten framför sig och inte processen bakom. Det är fegt att inte veta hur maten hamnar på bordet.

Oh leeeedig snart!

Fredag imorgon, ska bli så jävla skönt att vara ledig en vecka. Det börjar kännas i kroppen att jag jobbat mer eller mindre konstant sen i mars. Vissa dagar denna vecka, när jag suttit på jobbet har jag funderat på att hoppa ut genom fönstret framför mitt skrivbord. Och springa skrikandes som en galning därifrån, hysteriskt vevande med armarna. Bara springa tills jag faller ner på marken av utmattning och krampaktigt skrattar.

Detta för att det är så mycket att göra, samtidigt som det som måste göras är så fruktansvärt monotont. Jag känner mig så hemsk mot mina arbetskompisar när jag sitter min datorn, svär för mig själv, och är sur. Men jag orkar inte vara glad. Jag vill bara försvinna någonstans.

Låt det bli en fröjdefull jul (måste dock plugga järnet då istället).

Musiksnack

Jag vill se Morrisey i sommar. Någon som är på? Biljetterna släpps imorgon. Jag vill även se Metallica, men det anser jag som kört faktiskt. Jag behöver den där turen jag inte föddes med, för att få tag i biljetter i så fall.

Mest spelade denna vecka är ett band som knappt finns på youtube, och på deras myspace finns inte låten jag vill ha. Men gruppen heter Ordo Rosarius Equilibrio och låten Liebe Utopia, On Waves Of Silken Carnage. Så därför länkar jag istället till veckans näst spelade låt, Velvet Touch med The 69 Eyes.

En man kort

Idag gick en jobbarkompis, som jobbar i samma grupp som mig, hem. Hon orkade inte mer och kommer bli sjukskriven till efter nyår. Men det är inte konstigt med tanke på hur mycket hon gjort och vilket arbetstempo hon haft sen i vår. Problemet är bara att det blir lite mer till oss att göra, och nu innan julledigheten är det rätt mycket som måste röjas undan. Så idag hade jag en rolig 07.30-18.30 arbetsdag, förhoppningsvis den enda denna vecka. Jag vill gärna hinna med lite mer i veckan än att bara jobba, vill helst inte skjuta upp allting till helgen.

Jag skyller därför på mitt jobb att jag inte hinner ringa bröder som fyller år, skicka julkort, julpynta, köpa julklappar, träna, handla mat utöver utbudet på Konsum, tvätta håret, plugga, ringa kompisar, träffa kompisar, diska samt leka med Sparrow.

Jag trivs, men det ska gå att stå ut till i sommar bara. Jag kommer bli rätt sur om jag inte kommer in på den utbildningen jag verkligen, verkligen, verkligen vill gå. Jag har ju velat rätt mycket om vad jag "vill bli" och det här är utbildningen jag hållt fast vid längst, utan att ändra mig.

Usch!

Det har varit en trälig helg denna gång. Fick i lördagskväll reda på att en kille som bor längst ner i min trappuppgång hängt sig natten mellan fredag och lördag. Även om vi bara hejjat på varandra, så känns det jobbigt att veta att någon har mått dåligt några meter under mig. Och att jag låg och sov gott, medan han tog mod till sig att att begå självmord nedanför mig. Jag är väldigt tacksam över att jag ska flytta om en månad, för jag känner mig nu obekväm i min lägenhet.

Sen bråkade jag med min bästa vän över en kille, som antagligen inte är intresserad av någon av oss. Hon tog med honom hem, och jag tyckte det var lite fult gjort, då jag sagt till henne innan att han är någon jag finner intressant. Men eftersom jag inte är långsint, och insåg det fåniga i det hela när jag vaknade, så var det inte större problem att förlåta henne. Men med tanke på den uppenbara brist på pojkvänsmaterial det är i stan, så är det lite surt att nu sortera in honom i högen Olämpliga. Så länge jag bor kvar här kommer jag tydligen vara singel.

Dessutom är vindstrappen neddragen framför min ytterdörr (bara det inte var där han hängde sig...), så jag har lite problem att öppna dörren, men tycker inte att det är mitt problem att fixa det. så det kommer väl vara så några veckor nu.

Men bara fem arbetsdagar kvar till julledigheten nu.

Speglar

Konfenrensen/julfesten med jobbet i Växjö som varade igår och idag, var kul och trevligt. Eftersom jobbet hyrt nattklubben, där julfesten var i torsdags, så kunde vi lätt dansa utan att trängas med andra människor. Tror jag dansade nästan konstant i fyra timmar, och det kunde behövas efter julbordet.

För det värsta med att sova på hotell är att det jämt är gigantiska speglar överallt. Tror de smäller upp sånt för att det ska se lyxigare ut. Intressantas var spegeln som var placerade mitt emot toalett- dörren. Kändes sådär att se sig själv sitta på toaletten (vem orkar stänga dörren när man vet att man är ensammen?). Sen var det en spegel på väggen, som var mot sängens fotända, under teven. Den hade också en något spännande placering.

Vem vill glo på sig själv från alla möjliga vinklar? Det är svårt att blunda när jag går förbi med. Det jävla hotellrummet gav mig träningsnojja, så imorgon ska jag ut och pulsa i snön runt spåret!

På tal om annat, här har vi ett rätt okänt band från Tyskland med ett väldigt fint namn. Bra medeltidsmusik är det med. Tyskland har många bra medeltidsband, jag undrar hur det kommer sig.

Känner du vintern nu?

Jag vill inte

Varje morgon vallas jag i grupp in och ut ur pendeltåget tillsammans med en grå, grinig och påklädd skock människor. Stämningen i pendeltåget är tryckt och alla sitter sammanbitna och läser sitt exemplar av gratistidningen.

Varje dag när jag följer stömmen av människor, drabbas jag av ångest. Jag får ångest över att jag har blivit en av dessa tråkiga Svenssons, som fem dagar i veckan tvingas iväg för arbete. Istället för att ligga kvar i sängen och sova.

Även om min jobbarkompisar är helt underbara. Så är det inte jag, att ha ett kontorsslavsarbete. Jag får krupp i både kropp och själ att sitta vid datorn åtta timmar om dagen, men oftast ännu längre. Då vi konstant druknar i arbete.

Är det så här det ska vara resten av mitt liv, så vill jag inte vara med längre! Finns det inga andra alternativ?

Veckans mest spelade låt

Går till Alien Sex Fiend - I Walk The Line. Denna låt finns bara på youtube i dåliga liveversioner. Så för att höra vad jag haft för theme song, så får ni nöja er med detta. För er som inte förstår är det alltså låt nummer 5 (2) som ni ska lyssna på. Jag lovar att det kommer kittla gott i öronen!

Min julklapp

Jag vet vad jag önskar mig i julklapp, en butler. Som städar min lägenhet när jag är på jobbet och som tvättar mina kläder. Som ser till att jag alltid har god mat hemma, lagar mat åt mig, diskar, och som gör matlåda till mig. Och som kör mig dit jag vill, oavsett när på dygnet. Butlern ska även spela spel eller kolla på film med mig när jag har tråkigt. I arbetsbeskrivningen står det även att jag ska ha massage minst två gånger i veckan.

Bara att köpa till mig så blir jag glad!

Öh, du

Det kallas osäkerhet. Säga en sak och sen aldrig göra det. Men det är väl bara att vänta ut det hela. Någon gång så kommer det väl ett genombrott. Oavsett på vilket sätt det sker och hur utfallet blir. Det är bara att det börjar bli lite tråkigt att vänta.
Och egentligen, varför väntar jag på dig?

Bror 1 och Bror 2

Ni har inte lämnat in några vettigt önskelistor till mig inom utsatt tid. Så det blir varsin nyhetsankare i julklapp till er. Om ni nu inte knåpar ihop något och lämnar till mig innan min lön har tagit slut. Får då kan ni få någonting annat i fint inslagna paket.

Exotisk upplevelse

Det är lördag och klockan är strax efter 22.
Men jag är hemma och är spiknykter.
Vilket måste vara första gången på väldigt länge.
Grannen vägg i vägg har fest, basen dunkar högt.

Men här sitter jag.

Jag kände inte för att festa igår, och inte heller idag.
Men jag hoppas det ordnar sig till nästa helg!
Det känns så tråkigt att vara anti allt.
Är det så här det känns att vara vuxen kanske?

Fan, jag måste dricka lite starkvinsglögg.
Det här går inte!

Klassåterträff i Nyköping!

Efter lite förpepp hos Therese, så var det middag på Birgers.

Dansade sen i princip resten av kvällen. Eller bröstade oss.

Det var rätt trångt på nedervåningen, men ont om ragg.

För jämlikhetens skull var jag tvungen att ta en bild där jag var med.

Och som vanligt drack vi vårt eget på toaletten.

Resa i vinter

I februari tänkte jag åka utomlands. En två veckor sådär. Tänkte först på Storbritannien eller Island, men kom på att det är en tråkig årstid att åka till dessa länder. Det får gärna vara lite varmt dit jag ska, men jag vet inte om jag orkar flyga så långt som till Asien. Men kan väl egentligen tänka mig att åka varsomhelst. Har någon bra förslag på resmål?

Om någon har lust att hänga på, så är vem som helst varmt välkommen. Känns lite tråkigt att åka själv. Jag vill inte dö på stranden i två veckor, utan vill ha upplevelser i måttliga mängder. Och jag ska inte på någon shoppingresa heller.

Kom igen nu!

Nytt utseende

För några timmar sedan så blev mitt hår betydligt kortare. Fegade lite när jag väl satt i frisörstolen, så det går i alla fall nedanför axlarna, men inte mycket. Jag har inte riktigt vant mig än, men det är nog för att jag inte vågar titta mig i spegeln. För att ni ska få en överraskning nästa gång ni som läser detta ser mig, så väljer jag att inte lägga ut en bild. Blir roligare så.

Men nu jag har antagit min egen utmaning och genomfört den. Vad ska bli nästa?

Efter årsskiftet

Idag så fick jag reda på av min chef att jag inte får mitt vikariat förlängt. Utan efter årsskiftet så går jag över på en tillsvidare- anställning! Tyvärr så kände jag mig rätt otacksam inombords, då jag tänkte - Okej, det var det ödet ville med mig, lite besviken, men det ska nog fungera.

Jag är dock väldigt glad att jag jobbar på ett företag som just nu går emot resten av Sveriges massvarsel. Företaget vill verkligen satsa på framtiden, och jag får vara en del av den. De är just nu inne i en spännande omorganisation, så det kommer bli väldigt roligt att vara med i den.

Men nu blir jag kvar i Mjölby ett tag till...fan i helvetes skit...

Bjällerklang...

Nu är det faktiskt snart julafton, och tiden fram dit brukar gå fortare än vad man hinner blinka och säga hallonsaft. Så därför vill jag härmed kräva in vettiga önskelistor från samtliga i familjen som läser min blogg. Ni har en vecka på er. Annars blir det jag som väljer julklappar. Och ni vet hur det brukar bli då!

Hyllning till mig själv

Tyvärr den sämsta låten på detta album (som är ett jävligt bra album, trots det kassa ljudet), men det är låten som skapade mitt internetnick. Så klicka därför HÄR!

Jag blev nämligen lite nostaglisk idag när jag insåg att jag måste använt mig av detta nick väldigt länge. Och att mitt nick med tiden har blivit en del av mig.

När jag googlar på nicket jag hade innan, Dark Luna, och då hamnar på min nedlagda skunksida, så står det faktiskt LunaLuciferi där som mitt namn. Så det blir väl en sju år ungefär som jag kallat mig för LunaLuciferi ungefär. Spännande!

Konung utav nattens timma
Befriad från livets ljus
En skepnad ifrån mörkrets sköte
Tillbedjande en åldrad tid
Majestät av Grimjaur
Befriad från tidens gång
Aldrig skådad, fruktad
Ärorika dödsgestalt

Åldrad, begråten
Aldrig funnen
En svartnad flamma
Numer svunnen

Törneklädd, aldrig beträdd
Är den grav han slumrar i
Ondskans gemak
Konung av mörker och hat

Luna Luciferi - Salve Rex Inferni

Nu i skymnings timma
Befriad från dagens ljus
Reser sig den Onde
Konungen av natt

I raseri och vemod
Då sanden runnit ut
Luna Luciferi
Härskare av död

Taskig tajmning

Jag har stått i köket och fixat till något ätbart att fylla magen med. Ofta har jag samtidigt pendlat mellan köket och teven, där en helt okej serie antagligen nyss har startat. När min mat äntligen är klar och alla tillbehör står på bordet framför teven, och jag slår mig ner i soffan.

Men då så kommer reklamen igång. Jag zappar till en ny kanal, där det också är reklam, testar då en annan kanal, och där är det istället något värdelöst program. Då blir jag förbannad och börjar surfa på datorn som alltid står brevid tallriken. Vilket gör att jag nästan glömmer bort att jag har lagat mat. Så när jag väl börjar äta kan maten ha börjat kallna om jag har otur. Detta händer mig nästan varje dag och det börjar bli ett gigantisk I-lands problem.

Sur

Ibland får jag Aha-upplevelser. Idag lyckades jag träffa en sån. Det var när två vikarier på mitt jobb fick fast anställning, och jag hörde inget själv om vad som kommer att hända efter nyår. Även om alla säger att jag kommer få förlängt, så är det ingen garanti. Och efter vad som hände idag, så känner jag mig mest less och besviken. På att jag inte fick höra någonting alls om framtiden, fast jag fått höra att de ska kolla upp det snart, i ett par månader nu.

Som det känns nu kommer jag tacka nej till att fortsätta jobba. Just av den anledningen att jag tycker att allting är illa skött. Av ren princip. Så från och med imorgon söker jag en sängplats var som helst i Sverige. Så vad har du att erbjuda?

Vågade mig utanför 50-gränsen

och hamnade i Karlskoga. Där helgen ägnades åt film, massor av mat och lite vin på det.

Maria fyllde år och passade på att skaffa silikonboobs.

Jag var och tatuera mig hos en seriös tatuerare.

Snyggaste vimmelbilden i Karlskoga den kvällen.

Dansade oss svettiga på Statt. Riktigt schysst drag där.

Tja, ingen kommentar.

I onsdags var jag och beställde tid för hårklippning. Då blev det genast mycket verkligare. Sen dess har jag gått runt med en grym ångest och hjärtklappning. Även om jag vet att jag med 100% säkerhet kommer att ångra mig, så måste jag göra det här. Det är en utmaning. Att klippa av mig håret kan likställas med att någon annan utmanar sig själv att hoppa fallskärm eller bestiga Mount Everest. Så laddat är det för mig. Så nu måste plågas i två veckor för att sen gå och dra i håret i tre år. Vad har jag gett mig in på?

Fan

Vissa dagar vill jag bara låtsas att jag inte hört att alarmet sätter igång. Bara vända på mig, krypa ihop till en boll under täcket, och somna om. Bara sova, sova, sova. Och strunta i att jag har ett arbete som jag måste gå till. För att sedan ta dagen precis som den vill bli tagen.

Jag är inne i en period där jag känner att jag bara vill fly, fly, fly. Orkar inte med de dagliga tråkiga rutinerna. Jag behöver spänning, och det genast. Annars vet jag inte vad jag gör. Jag spyr helt enkelt på mitt eget liv för tillfället. Det kliar i hela kroppen av rastlöshet, hat mot samhället och min egen tråkighet.

Om det inte händer något snart så vet jag inte vad jag gör.

Låt mig komma in

Har nu sett första avsnittet av True Blood, eller nästan, de sista tre minuterna saknades, och det gjorde mig fasligt upprörd. Men serien verkar helt jävla underbar. Så nu jobbar min dator för fullt för att tillfredsställa mitt behov av fler avsnitt.

Jag vill verkligen bli en vampyr. Så jag inbillar mig att de måste finnas på riktigt. Så därför tycker jag någon ska komma hit och se till att jag blir en av dem. Känns som jag har väntat hela mitt liv på att det ska inträffa. För en vampyr, har verkligen det ulitimata livsstilen. Den dagen jag inser att vampyrer inte finns, kommer bli en sorglig dag. För så länge jag tror, så finns de.

Copycat

Nu tänker jag för första gången kopiera någon annans inlägg (sorry lillelillebror). Men det är för att jag är stolt över min lilla mamma som hamnar på plats sex på Gert Fylkings innelista! Det slår faktiskt högre än humorn att se lillebror på nyheterna på SVT, där han representerade den genomsnittliga ickesopsorterande personen.

Eftersom jag enbart kan skryta om att varit med i några artiklar i SN som ung och varit med på ett par Dagens Fråga. Så måste jag ta igen detta inom en snar framtid. Får bli nästa mål efter hår- klippningen.

Mest spelade

låten hitills denna vecka är en låt av Rammstein. Jag har ingen aning vad texten betyder, eller varför jag har spelar den minst tre gånger på pendeln vid varje resa. Men så bra.

Sum?

Aum-Ta-Dum-Dum. I-Ey-Mo-Se-Ka. A-Ked-Sum-Sum-Fom. La-Like-Vop. Gnåt-Xö-Nen-Iz-Ka-Fube-Jäl. Ouuug-Vel-Vel-Ha-Jåm-Rok. Cy-Q-Bom-Mev. Axyn-Pjö-Fa-Za-Pa. Uk-Sewv-Rho-Rho-Klooooo.

Ungefär så lätt är det att tolka tankarna som cirkulerar i mitt huvud just nu. Inte ens jag får något vettigt ur dem. Jag undrar vad det är jag vill. Eller det är kanske bäst att jag slutar funderar överhuvud- taget. Kanske är bäst så.

Inflyttningsfest

Nu har jag sagt upp min lägenhet.

Och tackat ja till en annan.

Dock flyttar jag inte så långt. Bara cirka 20 meter.

Välkomna på inflyttningsfest om ett par månader!

För nästa gång flyttar jag betydligt längre.

Hårproblem

Efersom jag har en mindre identitetskris just nu, så kommer jag att klippa av mig håret. Men feg som jag är har jag satt det på en månads väntetid.

Får ju lite ångest när jag tänker på att jag antagligen kommer att ångra mig, och sen tar det tre år innan det är långt igen, så jag måste vänja mig vid tanken. För ibland är jag tvungen att göra saker bara för att bevisa för mig själv att jag kan.

Har en känsla av att det hänger ihop med den stundande klassåter- träffen för högstadieklassen som inträffar om några veckor!

Vad tror ni om denna frisyr? Eller är det för fegt, ska jag klippa det kortare? Kanske bäst att börja lite halvlångt, lite jobbigt att gå runt med ångest i flera om jag inte trivs.

Skogskoja

När jag var i Nyköping för några veckor sedan, så tog jag mig en skogspromenad. Det var ett sånt där härligt höstväder ute. Solen sken och det var svalt i luften. Efter lite letande runt tjärnen där jag och mina kompisar ibland umgicksnär vi var yngre, så hittade jag vår gamla koja. Tog ett tag att hitta rätt, träd växer tydligen rätt mycket på cirka 12 år. Något som var riktigt roligt är att någon/några sett potentialen i trädens placering och byggt en ny koja precis där vår legat. Nu var väl även detta bygge rätt slitet. Men jag gillar idén om återvinning!

Ursäkta

Jag brukar göra det som faller mig in, och har oftast aldrig ångrat det efteråt. Tror inte på att förbjuda saker för mig själv. Vill jag göra något så gör jag det. Men denna gång har jag fått en lustig känsla i kroppen, som jag inte kan skaka av mig. Det känns som jag gjorde ett litet misstag i lördags. Även om jag i egentlig mening inte har gjort det.

Jag vet ju vem jag vill ha. Men tyvärr så kommer det aldrig bli vi två. Det är kanske är därför som jag försöker bryta mina känslor med att göra konstiga saker. För att verka oberörd. Vad vet jag. Just nu försöker jag bara tänka i nuet. Annars kommer jag att bli galen snart.

Vill bort, bort, bort

För några timmar sedan, var jag jävligt nära att kunna få ett rum i centrala Göteborg från 1/11. Jag vet fortfarande inte om jag gjorde rätt som avblåste det hela. Kanske kom en vuxenröst in i det hela som berättade för mig att det är dumt att flytta just nu. Vårterminen börjar ju inte förren i januari. Vad skulle jag göra fram tills dess? Jobba på Mcdonalds? Men usch vilken ångest jag har för att jag inte har tagit chansen. Tänk om jag aldrig kommer närmare en flytt än det här?

Men jag kommer sakna människorna i Mjölby den dagen jag drar härifrån. Vissa lite mer än andra. Men jag känner på mig att i det stora perspektivet är det bättre att jag flyttar. Det går inte att gå runt och vara olyckligt intresserad i flera år, utan att det kommer ett bakslag. Dessutom börjar stan kännas lite, instängd. Går runt och drömmer om resor halva min vakna tid. Och vore jag inte så äckligt lojal mot min arbetsgivare. Hade jag bara spontanåkt någonstans redan imorgon. Men jag får väl ge mig till tåls tills nästa månad, har lite planerat då.

Plattfot

Problemet med Pussy, bilen alltså, verkar ha löst sig själv.

Jag skulle stressa iväg till stallet för några timmar sedan, kommer ut till bilen, och upptäcker att ena bakdäcken är helt platt. Jag tolkar det som att Pussy själv bestämt sig för att övervintra på parkeringen. Tills jag orkar ta tag i bilproblemet. Nu måste jag bara leta genom Mjölby efter min cykel. Eftersom jag inte vet vart jag har ställt den.

Det enda jag inte ser fram emot är att jag kommer bli tvungen att släpa tunga matkassar över halva staden hela vintern. Och att cykla till stallet i spöregn och halka. Och att jag inte kommer att kunna ta mig till City Gross, Skänninge och så vidare.

Jag kanske borde skaffa en pojkvän med bil? Eller är det en genomskinlig fjortisstrategi?

Byta efternamn

Jag har hittat Sverigest flummigaste efternamn. Det finns sju personer som heter Hasch. Jag undra vad det är för historia bakom det namnet.

Maja Hasch
Mariana Hasch
Kat Hasch

Vad finns det mer för kombinationer som skulle kunna fungera och existera på riktigt?

Ride the snake

Istället för att plugga, vilket jag verkligen borde ta tag i snart, om jag ska få någon sömn inatt. Så har jag lyssnat på samma låt i ungefär 3 timmar konstant. Utan att tröttna på det härligt flummiga i låten, tankarna vandrar längs med melodislingan, upp mot taket. Synd bara att denna version inte är hel.

This is the end
Beautiful friend
This is the end
My only friend, the end

....

Klubben 081011

Posera för kameran!

Kvällens band var underbart bra: Dead man

Hann även besöka akuten på natten.

Vart är musklerna då?

Intressant sätt att dela en soffa på.

SRF-kryssningen

Ge mig alkohol för det här!


En dräggfull toan ramlar in i vår hytt.

Trevliga människor som besökte vår hytt.

Jenny är på G!

Eh, råkade bli lite skräpigt under kvällen.

Anders!

Grattis i, eh, efterskott.

Förlåt din glömska syrra som lever i en annan tidszon.

Är du en Svensson?

Är jag en misslyckad person?

Ibland känns det som det. Att jag har hundratals drömmar och idèer. Men jag förverkligar bara att handfull av dem. Är det för att jag är feg, har dåligt med pengar eller för att jag är lat? Alla spännande utbildningar jag vill läsa, alla exotiska platser jag vill besöka, alla äventyr jag går och längtar efter. Kommer jag aldrig komma dit?

Jag vet att jag kommer att bli tvungen att göra alla dessa saker. Annars kommer jag förtvina inombords. Jag måste uppleva för att veta att jag lever. Upplever jag inte kan jag lika gärna dö.

Vad är det för mening att leva om det inte händer något? Jag har aldrig fortstått personern som nöjer sig med det de har. Som jobbar på samma jobb i 25 år, och som är gifta i lika många år. Som har hus, sommarstuga och två perfekta barn.

Eller är det bara jag som är så jävla postmodern?

Kjoltyg

Idag när jag hittade en stor tova i håret, så påmindes jag om min "drägg-period" som inföll runt 17-19 års ålder. När jag tänker tillbaka så undrar jag hur folk uppfattade mig egentligen.

- Jag slutade sminka mig och rycka ögonbrynen (detta beror nog lite på kombinationen lat och att jag ett tag inte kunde gå ut utan smink, och ville bryta det)
- Jag försöke att bara tvätta håret ungefär en gång i veckan.
- Ett tag så borstade jag inte håret, men började med det igen, då det började bli dreadsigt.
- Jag använde bara kjolar, helst konstiga varianter som jag köpte på UFF, och som jämt satt sådär. Fast detta beror även lite på att jag alltid hatat mina ben. Och eftersom jag ofta spiller mat , så var de jämt skitiga.

Kommer ihåg att en pojkvän jag hade ett tag, hans storebror tyckte inte att han skulle vara tillsammans med mig. Då jag tydligen var för dräggig. Men jag omvände honom med min charm :)

Började plocka ögonbrynen när jag flyttade till Mjölby den första gången. Sminkat mig har jag bara gjort på helgerna sedan dess. Fick ge upp kjolarna när jag flyttade till Jämtland, det var rätt opraktiskt där uppe. Men jag kan fortfarande vara rätt dräggig, eller kan man kalla det lat?

Idiot

Ett av många aktuella I-landsproblem. Är när jag blir upprörd för att någon blockat mig från sin sida på Facebook. Speciellt när det är helt utan anledning. Jag har inget intresse av att snoka på den personens sida, jag bryr mig inte ett dugg om den personens liv och vad den personen sysslar med. Utan det som gör mig irriterad är att en vuxen människa kan vara så fruktansvärt barnslig, fånig och rent ut sagt dum i huvudet. Att den personen sätter sig själv på någons slags pedistal och verkar tro att jag är intresserad av den personens liv. Det bevisar ju bara att den personen är fruktansvärt omogen.

Hur kunde jag slösa bort tid på en sån?

Min bil Pussy

Mitt största bekymmer just nu är min bil. Om jag ska fortsätta köra lagligt måste den besiktas innan oktobers slut. Det är bara det att:

1, Jag har en tvångstanke som gör att jag inte kan besikta bilen själv. Då måste jag få någon att ställa upp och hjälpa mig. Vem?

2, Är det värt att besikta den när bilen väldigt tveksamt kommer att gå igenom? För jag kommer inte orka/ha råd/ha tid att fixa bilen innan eller vid en ombesiktning. Men motorn är bra och bilen har aldrig svikit mig hittills. Så den är ju ändå värd att satsa på.

2.2, Om jag nu besiktar bilen och den blir godkänd, så kommer nästa problem. Mina vinterdäck är i princip blankslitna och ska väl inte användas en vinter till. Men köpa nya däck som är mer värda än vad bilen är? Nja.

3, Jag använder bilen kanske två gånger i veckan, men nu är jag så van att ha den. Är smidigt om jag har bråttom till träningen, inte orkar gå till och från J eller ska till stallet. Blir surt att börja cykla igen under den tråkigaste delen av året. På en cykel vars växlar har pajjat. Så måste jag sluta handla på City Gross med, det kan bli en viss omställning. Svårt att julhandla också.

3.3, Men jag har ju ändå varit utan bil förut och överlevt. Så det går ju om jag vill. Dessutom skulle jag spara in pengar för försäkring och skatt, som snart ska betalas med. För så lite som jag kör, så lönar det sig egentligen inte att ha bil.

3.3.3 Går ju att sälja bilen med. Men är väldigt tveksamt till att någon skulle vilja köpa den. Den är ju lite speciell att hantera, rätt rostig, skatten ska snart in, inga bra däck och måste besiktas. Inget drömläge. Kan ju alltid skänka bort den, bara jag slipper bry mig. Men vet inte om någon skulle vilja ha den ändå.

4, Om jag ställer av bilen, har den stående på parkeringen och använder den bara ibland? Kan man göra så utan större problem? Tänker ju inte direkt åka runt i den på stan varje dag. Samt att jag använder de utslitna vinterdäcken i alla fall. Vad händer om jag blir stoppad?

Hjälp!

Jorå,

jag lever fortfarande. Trots att jag inte skrivit något på länge. Ifall någon undrade. Det jag skulle behöva just nu är ett liv, känner jag. Mitt lägenhetsletande verkar inte falla väl ut. Det är nog inte meningen att jag ska byta lägenhet. Kanske lika bra att bo kvar och göra något mer ordentligt av det i vinter.

I helgen frotterade jag mig med lillelillelillebror samt lillebror. Hade kul som sjutton. Kul att ses och kul att göra Stockholm på lördagen. Men jag är lite besviken över mitt dåliga shoppande. Men det är svårt att bli inspirerad när alla slåss om provhytterna helgen efter lön. Men jag får ta igen det någon annan dag!

Fyllde i tatueringen i tisdags, så nu hoppas jag att himlen blir bättre. Dock svårt att se då benen återigen är svullet och rött. Smart som jag är åkte jag ut till Ikano direkt efter och provade tighta ridbyxor. Som jag fick slita upp över vaden. Kan vara så att ridbyxorna jag köpte till slut är för stora pga det. Men det känns bra att äntligen ha nya. De gamla tror jag jag fick nån födelsedag för kanske 13 år sedan. De var lite väl korta, utslitna och omoderna.

Pluggandet går åt pipsvängen eftersom jag aldrig har tid att plugga. Får se om jag kan förhala inlämningstiden lite, annars är jag körd. Som vanligt. Min träning går sådär med, har aldrig tid.

Hur har alla andra tid? Är det jag som prioriterar konstigt, eller är jag bara dålig på att disponera mina få lediga timmar jag har per dag?

Även om jag tjänar betydligt sämre när jag pluggar. Så är det nästan vårt det, är så tråkigt att inte få göra som jag vill när jag jobbar. jag vill kunna ta dagen som den kommer, svårt när jag har ett jobb att gått till. Jag vill inte vara en sån som lever för att jobba. Pengar är inte allt!

Själens spegel

Idag råkade jag kolla lite närmare på framsidan till H&M höstkatalog för 2008. Är inte kvinnornas ögon läskigt retuscherade? Normala människor har inte blanka kritvita ögonvitor utan en endaste blodådra i. Att de snyggar till hyn så den blir slät och mjuk kan jag väl gå med på. Men ögonvitorna?! Ju längre jag tittar på de två kvinnorna, desto nervösare blir jag. Inatt får katalogen bo längst ner i högen med kataloger på köksbordet.

Venus in Furs

Efter ha spenderat en timme med att snabbplugga lite. Så kan jag konstatera att jag just nu skulle kunnat döda för att få ha levt i slutet av 60-talet och början av 70-talet. Tänk om jag hade fått äran att uppleva Woodstock 1969! Fått uppleva artisterna/banden som hade sin storhetstid då; Jimi Hendrix, Janis Joplin, Velvet Underground, The Doors, Jefferson Airplane och många fler.

Jag vill leva under hippieperioden, allting verkade mycket roligare då. Tror faktiskt jag är lite avundsjuk på mina föräldrar just nu. Men märke ni något av den musikaliska revolutionen? Eller är det en glorifierad period som nutiden målar upp?

Äntligen

I bilen, på väg till två-dagars konferensen i Borgholm igår. Så deklarerade mina jobbarkompisar att de var trötta på att höra mig svära över min mobil. Då jag svär när mobilen vägrar skicka mess, svär när mobilen äter upp inkommande mess och att jag svär när batteriet laddar ur på en dag. Och då min mobil har en bugg som gör att alarmet inte går igång, så har jag konsumerat billiga väckarklockor på löpande rad. Den jag använder idag kostade sju kronor på IKEA och har en viss förmåga att hänga sig. Så jag har försovit mig några gånger på grund av det. Och då svär jag hela dagen på jobbet, då det blir en sån dag när allt blir fel. Så jag lovade dem att köpa en ny mobil.

Och, tada, det har jag nyss gjort! Så nu borde mina jobbarkompisar får en viss minmering av svordomar från mitt lilla hörn på jobbet. Jag hoppas verkligen att denna mobil är utan buggar och defekter, och att den håller när jag en gång om dagen tappar den i golvet. Vore jag rik hade jag köpt en annan mobil, men denna ska väl duga åt mig. Den kan ju inte vara sämre än den jag har idag i alla fall. Nu är det bara att vänta med spänning att jag får mobilen också, företagen på internet kan vara lite intressanta ibland. Stod också att jag skulle få med ett 2 gb minneskort, och det hoppas jag verkligen. Annars fortsätter jag att svära!

Något

Just nu är jag inne i en fas där jag vill ha förändring. Vill att det ska hända något, vill ändra något, vill göra något nytt. Jag är så rastlös. Problemet är att jag inte vet vad jag vill. Jag bara vill något.

Jag ringde på en lägenhet förra veckan, men den fick någon annan. Fast jag vet inte om det är lösningen på det hela, att byta lägenhet. Kanske bara en tillfälligt sätt att lugna rastlösheten. Jag kanske borde ta en längre resa? Komma bort.

Det kryper i hela kroppen och det känns som jag är står och laddar på startlinjen. Allt jag väntar på är startskottet. Men vad är målet? Kommer det någonsin att finnas ett mål? Eller kommer jag att fortsätta springa tills jag faller, medvetslös, ner?

Tyck synd om mig del 2!

Klämde fingret i måndags när jag skulle spänna sadelgjorden. Det jävla fingret gör ont fortfarande, är varmt och pulsen dunkar. Fick säkert en microspricka i den. Och kroppen verkar må konstigt i allmänhet, men det kanske bara är stressymptom. Något är det i alla fall som inte stämmer.

Tyck synd om mig!

Ni som känner mig vet att jag har en käke som låter och som typ glappar. Vilket gör att jag ofta har huvudvärk och spänningar. Normalt sett är det inget att bry sig om, är så van. Men idag när jag vaknade var det fan värre än vanligt. Måste ha drömt lustiga saker och pressat käkarna jävligt hårt. Hela käken har molat och dunkat och jag har haft småont i huvudet. Vågar inte lösa upp det heller, gör så himla ont bara man trycker lite på de rätta punkterna. Är på gränsen att jag borde ta värktablett, men sånt är för mesar.

Och snart ska jag iväg och rida. Med dagens tur lär jag väl få ont i knäna med, eftersom jag vet att vi ska träna på travbommar. Då rider man mycket lätt eller står upp i stiygbyglarna. Och måste man ha kortare stigläder än annars. Lär ju kännas efteråt. Misärdag.

Skratta då!

Den svenska varianten av Hålet i väggen på 6:an som hade seriestart ikväll var så underbart roligt att titta på. Trodde inte den svenska skulle hålla samma klass som det japanska. Men det gör det faktiskt. Härlig humor.

På tal om humor, ibland kan den vara jävligt låg. Förra veckan när jag var på väg hem från pendeltåget. Så stannade en bil, när jag skulle korsa övergångsstället. Så slängde jag ett äga på registeringsskylten. POO, stod det. Självklart började jag asgarva, och föraren av bilen tittade lite underligt på mig.

Ännu exempel på bra humor, titta på bilden och finn ett fel:

Varför finns det en bild på burken som visar att den går att öppna med en sån där flärp, när burken inte har ett sånt lock? Spännande. Själkvklart bröt jag ihop av skratt när jag upptäckte detta. Detta är humor när den är som bäst.

Svartsjuka kvinnor

På lördag ska mitt ex ha födelsedagsfest. Även om vi inte direkt umgås, så händer det att vi hamnar på samma fest någon gång om året. Vi kan säga att vi är avlägset bekanta med varandra, men att vi delar en viss historia. Det är ändå en sju år sedan ungefär som vi var tillsammans. Men han kan vara rätt rolig att umgås med.

J som känner dem bättre, har blivit bjuden på födelsedagsfesten. Hon fick ta med sig folk, så hon frågade om jag fick följa med. Men det fick jag inte för hans flickvän. Då ska det tilläggas att även om J känner dem bättre, så har hon strulat med mitt ex. Och det här var precis innan han träffade sin flickvän, för en ca 4-5 år sedan. Vad är det som gör att jag verkar ses som ett hot, men att J inte ses som det?

Flickvännen har hela tiden bedyrat att hon inte är det minsta svartsjuk och att hon inte bryr sig. Visst hon kanske avskyr mig som person, men jag tycker inte att vi träffats så mycket att hon kunnat byggt sig någon större hatbild av mig, tycker jag. För mig är hon helt neutral i alla fall.

Vad är det med svartsjuka och kvinnor egentligen? Jag som hade tyckt att det vore jättekul att få hamna på en fest där det för en gångs skull är lite nytt folk att prata med. Jag slutade liksom bry mig om mitt ex på det sättet ungefär samma dag som det tog slut. Men nu får jag väl sitta i Mjölby och sura på lördag.

Jobb, jobb, bara jobb

Lillelillebror messade idag och tyckte jag borde blogga lite mer. Vet att det varit lite långt emellan, men har knappt varit hemma på två veckor. Och när jag varit hemma, så har jag bara hunnit med det nödvändigaste. Har ett par miljoner saker jag måste ta tag i, typ igår. Men jag hinner aldrig. Hur lyckas andra människor att hinna med de det ska?

Inte ser det ljusar ut framåt heller. Mest är det faktiskt jobbets fel. Men sen jag tog upp träningen, efter ett *host* sommaruppehåll, så har jag blivit tvungen att sluta tidigare, och jobbar inte över hela tiden. Något positivt. Men imorgon är det övertidskväll. På lördag ska jag jobba på bomässan. Nästa vecka blir det konferens i Borgholm med övernattning och veckan efter det utbildning i Växjö, också där med övernattning.

Ska bli intressant och se om jag får förlängt vid årsskiftet eller ej. Just nu känns det som att jag lika gärna kan fortsätta jobba. Men samtidigt vill jag flytta. Får se vad som händer.

När jag började jobba fick jag en väldigt fin välkomstblomma som jag blev jätteglad över. Titta så fin den är nu:

Plugga

Jag hade tänkt och läsa en distanskurs i höst. Enlig mailkontakten jag hade med kursansvarig, så sa han att kursen startade 1/10. Så jag kände att det var rätt lugnt, och har inte orkar kollat upp litteratur och sånt. Eftersom jag såklart skjuter upp allting till sista minuten. Men när jag loggar in på kurshemsidan, så står det att kursen startade 1/9. För en vecka sen, och första uppgiften ska snart vara inne! Mailar då kursansvarig igen, som kommer med en dålig ursäkt, och skyller på att han förväxlade två kurser. Fan vad jag blir lack! Tappade helt lusten att läsa kursen. Även fast jag har sett fram emot den. Nu ligger jag helt plötsligt en vecka efter, och fortfarande ingen litteratur. Orka eller ge upp?

Summering av helgen

Som varje annan lördag blev det fest. Riktigt roligt var det med. Här se vi ett urval av fyllona på plats.

Pung-mot-pung är ju alltid imtimt och härligt karlar emellan.

Så söta!

Länge sedan jag fjortishånglade på golvet. Men det ser rätt trevligt ut. Jag kanske borde testa det nästa helg.

På söndagen kom mor, far, lillelillelillebror och vovven på besök. Stackarna var tvungna att stå ut med mitt illamående först. Men sen ordnade det upp sig.

Musikka

Här har vi helgens bästa låttips.

Bestämt

Då var det bestämt och begravet. Känner mig på ett sätt lättad, för nu slipper jag allt vel. Men samtidigt ledsen, då det är så slutgiltigt på något sätt. Men det var inte meningen att det skulle bli av. Det har jag känt hela tiden. Men hoppas och drömma kan jag ju fortfarande alltid göra. Det är ju det vi människor lever på. Och jag är inte död än.

Förälskad

Efter att ha blivit hjärntvättad av denna låt på radion när jag jobbar, bestämde jag mig för att kolla upp gruppen. Insåg att trots de något höga 80-tals vibbarna vissa låtar gav. Så var deras texter helt underbara! Som exempelvis den här eller den här. Något jag tycker är speciellt kul är att de fortfarande är aktiva, 2008. För en underbar låt, tryck här.

Nu är ju frågan: är det jag som är efter och inte fattat att gruppen funnits förren nu? Eller är de inte lika kända som jag tycker att de borde vara?

Helgen som var

Helgen innan jag fyllde passade jag på att få lite miljöombyte och träffa A. Som jag inte sett på jättelänge. Det var väldigt kul att se henne och bara umgås. Det får vi göra om snarast! Då ingen av oss kände sig speciellt snygg på bilderna jag tog. Kommer här en reviderad helg i bilder tagna enbart på lördagen.

På lördagmorgonen blev jag överraskad med världens bästa frukost. Och fick öppna paket.

Sen shoppade vi på stan, tills vi vinglade av trötthet och var tvungna att åka hemåt igen.

Förfestade ihop med The Lost Boys på teven. Och jag längtade ännu mer till de två svenska vampyrfilmerna som kommer på bio i höst.

Då vi båda är lika snåla smugglade vi in fördigblandad grogg på utestället. Snodde glas i baren, och låtsades att vi köpt grogg där. Egentligen, det måste ha sett rätt fel ut.

Ett fint fyllekort på oss båda. Vilken tur att ingen av oss somnade på nattbussen hem...

Grattis till mig själv

Jaha, då fyllde jag 26 år idag. Känns...inte bra. Kanske är det dags att skaffa sig ett falskleg, där min ålder uppskattas till några färre år. Eller så får jag börja spara till botox.

När jag kom hem från jobbet hade jag en bukett med vita, välluktande liljor vid min ytterdörr. Tack mamma och pappa, ni vet vilka blommor jag älskar mest! Men ni kanske ska kolla vad er dotter har för adress. Blomsterbudet var lite lagom stressad när hon ringde och frågade vart jag bodde någonstans!

Dejting

Igår var jag hos en kompis och fikade, hade väldigt trevligt och pratade om allt möjligt. Som vanligt förhörde hon sig om hur det gick på killfronten. Och jag sa som det var - att jag inte orkar bry mig, det är helt okej att vara singel och bara ha Sparrow. Händer det så händer det liksom. Men hon tyckte jag borde engagera mig lite mer, börja nätdejta osv. Då slog det mig. Är det så illa att vara singel? Varför ska jag ut på marknaden och leta karl för, behövs det för att vara lycklig? Kan jag inte vara ensam, strider det mot någon lag?

Bara för att ska jag bli en galen catlady. Jag ska bo med mina tio katter i en stuga i skogen, stinka kattpiss och samla på garnnystan. För att jag kan. Kanske ska jag ha ett par hundar med, och några husmöss. Vad tror ni om det? Då har jag en anledning till varför jag är singel i alla fall!

Titta vad jag hitta!

Som vanligt lyckas jag få ångest när jag upptäcker intressanta utbildningar jag inte hade en aning om att de fanns. Vet inte riktigt varför jag inte fattar att även omusikaliska människor som jag kan få jobba med musik. Är så jävla sugen på denna utbildning.
Hittade även fler KY-utbildningar som har med musik att göra. Skulle ju vara så himla kul och syssla med det. Kanske är det bättre framtid i det än som arkeolog med? Men frågan är om jag någonsin kommer få tummen ur och börja engagera mig lite. Än att bara glida runt. Men det är väl sånt som märks.

Klubben var öppen i lördags

Först förfest med enbart tjejer. Mycker allsång, dans och killsnack.

Sen ut på klubben, där folk var väldigt kärvänliga och glada.

The Skull Defekts spelade. De var jävligt bra, mer sån musik på klubben vill jag ha!

Sen började den billiga ölen göra sitt. Vissa låg mer på golvet än stod. Och i sofforna började folk somna till.

Insikt

Plötsligt, ett väldigt kort ogripbart ögonblick. Så fanns den där, insikten. Under denna alldeles för korta ögonblick. Så fick jag en overklig glimt om vad meningen med livet är. Jag förstod alla sammanhang, alla sammanbundna ledningar i universum. Jag förstod alla människors längtan efter meningen. Och jag såg den.

Tyvärr försvann insikten lika fort som den kom. Men känslan av den upprymmer hela min själ. Jag känner frid samtidigt som den korta glimten gjorde mig nyfiken på mer. Jag vill ha mer av insikten, vill att den ska skölja över mitt sinne igen och igen. Låt mig få veta.

Insikten fick mig även att förstå. Att hur mycket jag kämpar mot de utsatta mål jag fått tilldelat mig. Så kommer jag förr eller senare bli tvungen att förlika mig med dem. Om jag inte gör det, kommer jag aldrig att känna mig hel, utan fortsätta söka resten av mitt liv. Efter meningen med livet.

Till den som känner sig träffad

Vad trött jag blir på fega människor som inte vågar visa vad de känner eller tycker. Om du vill gå ett steg längre, så tror jag är dags att du visar det snart. Jag orkar inte med allt velande, mitt hjärta blöder ständigt, och tankarna får aldrig ro. Allt jag vill är att få vara nära dig, inandas dig, röra vid dig. Men jag får aldrig det. Jag känner mig ständigt avvisad. Det gör mig väldigt osäker på vad du vill med mig. Vilket gör att jag starkt tvivlar på att du vill gå ett steg längre. Är det så, gör mig så illa, att jag aldrig någonsin kommer att få känslor för dig igen. Detta för att jag behöver rädda mig själv. Även om jag inte vill. Fan, vad det ska vara svårt.

En sak kan du vara säker på. Jag kommer aldrig försöka förändra dig och den livsstil du har idag. Så länge du inte lägger dig i mitt liv. Jag värdesätter min nämligen frihet väldigt högt. Vänner är det viktigaste man har, och de ska man vara rädda om. Oavsett vad vännen har för kön eller tro liksom. Så, dags att du berättar hur du vill ha det. Jag vet inte hur länge till jag klarar av att vänta i ovisshet.

Kräftan

På väg hem från lördagens fest. Eh, sådär vid tre-tiden på söndagseftermiddagen. Så stötte jag på den här stackaren i regnet. Mitt bland villorna badandes i en vattenpöl. Hade jag haft mer mod hade jag tagit livet av den. Nu blav jag tvungen att lämna den till sitt öde. Jag har ångest över det. Hoppas någon annan med mer mod än mig ser den och förkortar dens livslängd.

Ingenting

Ibland kan jag känna mig som den sista människan på jorden.
Våldtagen av ensamheten.
Bespottad av mänskligheten.
Utkastad från gemenskapen.
Jag är isolerad i min egen värld. Oförmögen att ta mig därifrån.
Omringad av ingenting.
Och ingenting slukar mig.
Jag är ingenting. För ingenting äger mig.

Enbart för er

Nu ska ni bli imponerade av mig. Jag har för en gångs skull lagat mat som inte innehåller makaroner eller bearnaisesås alternativt chilisås. Exklusivt för mina läsare kommer här receptet:

Skala och tärna 2 stora potatisar.

Skala och tärna 2-4 rödbetor, beroende på storlek.

Låt koka i vatten tills du kommer ihåg att du har något på spisen.

Hacka en bortglöm lökbit och stek i chiliolivolja.

Ta en tomat och skär bort det äckliga gröna.

Skär upp några bitar god fetaost. Se bara till så att löpen är vego.

Toppa det hela med jalapeno.

För er som gillar kladd till rekommenderar jag hommus till måltiden.