Det är så det är.
Livet är svårt att påverka.
Det är inte alltid det blir som man vill.
Men det är väl bara att bita ihop.
Blunda, och fortsätta bära huvudet högt.
För då kan inget nå mig.
I min egna lilla värld kan inget skada mig.
Le mot människor som inte ser sprickorna.
Som lagats med taggtråd.
Oförstörbar.
Okontaktbar.
1 kommentar:
Ojsan! Vad har hänt? Bäst jag ringer.
Mamma
Skicka en kommentar