Så är det då

Direkt efter jobbet igår, åkte vi till tatueringsmässan i Norrköping. Det var jag, J och J. Det var jätteskönt att komma iväg på nåt där man såg lite folk som ser ut som en själv! Däremot fick jag lite hicka när J klappade Dregen på huvudet. Men det var rätt kul och se!
Sen när jag kom hem på kvällen såg jag att kissen vässat klorna på datorn. Mindre kul. Känns lite sådär att hon hittar nya saker att thrasha varje dag. Börjar blir rätt mycket saker som jag måste plocka bort innan jag lämnar lägenheten.

Meningen var att jag här skulle slänga in en bild på kissen. Men istället upptäckte jag något katastofalt. Alla bilder jag tog i julas är borta! Tappade suget lite då.

Imorgon drar jag och J till Amsterdam och kommer hem sent på onsdag. Det ska bli riktigt kul. Jag hoppas vi inte råkar ut för konstiga saker bara. Brukar lätt bli så. Det kommer en rapport på äventyret här senare.

Behöver en mobil

Idag har jag fått tre olika jobberbjudanden. Trots att jag har ett stadigt heltidsjobb sen mer än en månad tillbaka. Har arbetsgivaran i Sverige dåligt med arbetskraft just nu? Alltid kul att vara eftertraktad dock. Kanske nappar på ett av erbjudanden. Den hade med musik att göra, och det är ju alltid kul. Jag är mest nojjig att jag inte ska hinna skriva en ordentlig artikel. Så jag måste fundera lite först.

Jag har även hittat en mobil jag är intresserad av idag, tänk vad kul man kan ha det på arbetstid! Men mobilen verkar inte släppt på marknaden än. Vilket är synd. http://europe.nokia.com/5320xpressmusic . För jag skulle vilja veta vad den skulle kosta. Har bestämt mig för att köpa en mobil på den här lönen. Min håller på att falla i bitar, och känns lite väl omodern att slita fram. Och det skulle ju vara lite kul och ha en mobil som äntligen har kamera, mp3 och väckarklocka...

Samma låt på hjärnan ett tag nu

Den här låten har jag haft som Theme-song de senaste månaderna. Kan ju betyda någonting, eftersom jag inte har bytt låt på länge. Valde den med snyggast video!

http://www.youtube.com/watch?v=M0_f_ChulnA&feature=related

Du kan vara en knöl

Om man vaknar på morgon av att det gör ont i armhålan. Men inte bryr sig förren framåt kvällen. Och då känner en väldigt svullen knut/knöl där. Hur länge borde jag då vänta innan jag måste orka ringa vårdcentralen?

Regler

Förut så irriterade jag motionärerna i Mjölby. I strålande solsken fick jag lust att gå ut och gå i skogen. Blommorna gjorde det torra riset vitt och blått. Och fåglarna kvittrade som galningar. Men jag var ohyfsad nog att gå slingan åt "fel håll". Jösses vilka blickar jag fick av dem jag mötte. Men vem fan pallar att gå åt samma håll varje gång?

Är folk rädda att möta varandra i spåret? Eller är det för att dem tycker att det är jobbigt att inte veta vilken sida man ska gå på ,när man ska väja för varandra? Men det är alltid kul att gå emot strömmen och samtidigt irritera andra. Det gjorde mig skrattglad i alla fall!

Söndag

Och då var jobbångesten ett faktum. Avskyr att känna att jag är tvungen att jobba. Att jag inte jobbar för min egen skull, utan för någon annans. Om ni inte förstår vad jag menar: När du pluggar kan du välja att tacka nej till jobberbjudanden med motiveringen att du behöver plugga. Vilket inte alltid är sanningen. Men en bra ursäkt.

Nu kan jag inte göra det. När jag jobbar heltid saknar jag friheten en massa. Friheten att själv kunna planera min dag. Plugga? Shoppa? Supa? Film? Fika? Träna? Jobba? Gillar inte att tvinga mig själv att göra saker jag inte är motiverad till. Jag borde kanske vara frilansare istället, eller ännu bättre, vara ekonomiskt oberoende.

Jag orkar inte växa upp. Det krävs för mycket anpassning till det "normala" livet för att jag ska vilja engagera mig. Jag har hellre dåligt med pengar, än ett jobb som inte ger mig nåt tillbaka. Då är bara den stora frågan: Vad i helvete vill jag göra med mitt liv?

Kära KK

Jag börjar bli rätt trött på att vara den som alltid får rätta mig efter dig. Helg efter helg. Alltid på dina villkor, om du har tid med mig eller inte. Känns som att det är jag som är desperat och svansar efter dig.

Jag försöker verka iskall, och undviker att ta kontakt i veckorna. Allt för att hålla distans. Det funkar faktiskt rätt bra. Oftast är det du som hör av dig efter några veckor. Skriver flörtiga saker som får mitt hjärta att slå dubbelslag.

Men så blir det helg och alkohol i kroppen. Löftena bli djupare och planer smids i messen. Och om planerna nån gång följs. Så är det oftast jag som ska komma till dig. Och jag kan inte säga nej, för jag vill ju träffa dig. Men igår kände jag att nu får det vara nog. Jag orkar inte hora längre. Nu tänker jag inte anpassa mig efter dig längre.

Lyssna nu

Jag vet att jag sagt det här förut, men det är värt att upprepas så här en fredagkväll när jag kommer igång inför helgen och lämnar arbetsveckan bakom mig.

Marcusevangeliet av Marcus Krunegård.

Lyssna på den och bli lika kär som jag. Texterna är så träffande, musiken är så härligt vemodig. Och eftersom han beskriver sin musik på myspace som gothic, så behöver jag inte bli fundersam över att jag ändrat musiksmak på gamla dar.

Första delen klar

Igår klagade jag på förra årets årsinkomst. För att idag slänga ut alldeles för mycket pengar på en tatuering. Som inte ens blev klar. Och därför kommer att kosta minst det dubbla det jag betalade idag. Och troligtvis blir det mer än en sittning till.
Men den kommer bli så jävla snygg! Om det inte vore för att den är inplastad och dränkt med blod så kanske ni få se ett kort. Men jag är inte så mycket för att visa, vill ju inte att nån snor idén. Dessutom är den ju inte klar än på ett tag, den ser lite lustig ut nu. Fast min kropp måste ha fått nån slags chock efter tre timmars tatuerande. För jag har nästan frossa och mår lite skumt.

På väg till resecentrum för att ta bussen till studion. Så hamnade jag mitt i en svärm av poliser. Tydligen så var kungen på besök i Linköping. Såg honom sittandes i en bil, tror det var han i alla fall. Svårt att se genom fönstrer när det speglar sig. Sen läste jag att även annats känt folk från kungafamiljen och storhertigen från Luxenburg varit där. Men när dem passerade var jag nog blind. Jag är mest impad över alla poliser, polisbilar och helikoptrar som rörde sig på platsen. Har nog aldrig sett så många på ett och samma ställe.

http://www.corren.se/archive/2008/4/17/joevfma2qhnv28y.xml

Klart!

Nu har jag varit duktigt och deklarerat. Tyckte det var bäst att passa på medan jag kommer ihåg det. På sista tiden har jag nämligen varit så upptagen att jag förträngt allt från att det är dags att lämna tillbaka böcker till att jag borde höra av mig till mina vänner.

Förra året tjänade jag in 74 338 kr. Det blir ungefär 6194 kr varje månad. Sen slänger vi på ungefär 2000 kr per månad från CSN. Det är inte så katigt. Speciellt när man tänker på att inkomsten varierat mycket från månad till månad.

Men nu tjänar jag mycket pengar!

Åka pendeltåg...

När pendeltåget rullar in på perrongen. Kastar sig alla som står och väntar mot tågets dörrar. Trängs och knuffas för att få komma in på tåget så snabbt som möjligt. Ofta så gör någon en fuling och tränger sig förbi på sidan. För tänk om man skulle tvingas få sitta brevid någon som är lite annourlunda! Eller ännu värre, tänk att få tvingas stå upp en kort stund. Det skulle ju vara hemskt!

Däremot när det är dags att gå av tåget. Fy sjutton vad folk går långsamt av, nu ska man minsann inte trängas. Utan folk vinkar glatt åt andra att - Gå du av före, jag har inte bråttom! En efter en går dem ner från tågtrappen och promenerar långsamt ner för trapporna. Borde det inte vara tvärtom? Är det inte nu man ska ha bråttom för att hinna med sin anslutande buss?

Högskoleångest

Jag är fruktansvärt sugen på den här utbildningen. Låter så himla kul! Men jag vet inte om jag vågar söka. Tänk om jag kommer in! Då måste jag flytta till Hultsfred. Och hur kul kan det vara att bo där? Känns ju också rätt typiskt att jag hittar denna utbildning i samma veva som föräldrarna flyttar från området.

http://dmd.hultsfred.net/media/2973/digital_mediadistribution.pdf


Vad tror ni?

Sjuk?

Det är något fel på mig.

Idag har jag varit och hälsat på en kompis som fick barn i februari. Förutom att jag var klantig och pimplade kaffe samt åt lite kakor fast jag lovat J och inte göra det på två veckor. (Sorrry J, vad skulle jag göra, titta på när hon åt upp kakorna jag köpt?!). Så upptäckte jag något fasansfullt.

Jag tyckte att bebisen var söt och charmig. Jag som aldrig varit speciellt intresserad att gulla med bebisar, satt med den lilla i famnen och tyckte det var jättemysigt. Därför är det något som är fel med mig. Borde jag uppsöka akuten snarast, eller kommer det att gå över?

Nu är jag rädd för mig själv.

Här finns förklaringen!

Inte undra på att jag inte är så bra på att räkna. När jag gick igenom mina skolsaker från högstadiet så bläddrade jag igenom några matteböcker som jag sparat. Det var nog 80% klotter och 20% uträkningar. Här nedan ser ni ett snyggt klotter på hur jag skulle inreda rummet jag skulle få när familjen flyttade till Gunnebo. Nu vet jag vad jag ska skylla på!


Fast faktum kvarstår, jag kan inte se siffror ordentligt, de flyter bara omkring och hjärna vill se dem som något annat. Kan ju också vara därför jag ägnade mig åt annat på lektionerna än ens försöka räkna. Bokstäverna kan bytas ut med ibland, men dem är lättare att se och korrigera i efterhand. Och det händer mest när jag är okoncentrerad.

Morgonstund har guld i mun

Det känns väldigt märkligt att vara vaken så här dags en lördagmorgon. Eller vaken, jag vet knappt inte ens om jag har somnat än...En härlig kombination av kaffe till 11 på fredagkvällen och en överstressad kropp och själ. Gjorde att jag har legat i sängen med en puls som rusat och med insomningsbesvär. Jag har legat och tänkt på jobbet, och när jag lyckats somna till har jag drömt om dinosaurier. Dinosaurier i mina drömmar trakasserade människorna (mig) på nätterna så ingen vågade sova och alla var livrädda. Eftersom jag inte uppskattade att drömma om det, så väckte jag mig själv hela tiden.

Så nu sitter jag påklädd i sängen och äter upp min fredagslunch. Som jag glömde hemma igår.

Denna vecka har jag jobbat över ungefär 1,5-2 h, men ligger ändå efter. Det är körigt just nu, så jag hoppas det inte kommer vara så hela mitt vikariat. Det positiva är att jag får massor av tid att ta ut i sommar. Om jag ens kan ta ut det, för då är ju alla lediga förutom jag, som ska jobba för dem. Ska det vara så här vet jag inte om jag vill få en förlängning av mitt vikariat. Om jag skulle bli erbjuden det.

Rosor är röda och violer är blå

På en vecka, söndag till söndag, så har jag sovit i min egen säng 3 nätter. Har grymt dåligt samvete eftersom kissen fått vara själv så mycket. Men det är ett sånt här liv jag uppskattar och vill ha. Det är kul när det händer lite omkring mig.

I lördags var jag i Örebro och festade hos K som hade födelsedagsfest. Trots att ungefär halva gänget var bögar och andra halvan var tjejer, så dök det upp några heterokillar. Och en av dem kommer att göra mig knäsvag i flera dagar framöver, så snygg! Men han var för snygg för att jag skulle våga ragga på honom. Men eftersom jag är en stalker så har jag hittat honom på nätet. Men som tur är fanns det inga bilder. Men han verkar vara en grym tatuerare.

Egentligen, vad har man att förlora? Det är väl bara att börja ragga om man tycker att någon verkar intressant. Men om jag inte känner att jag kan matcha nåns utseende, så tror jag jämt att den personen tycker att jag ligger under hans lägsta preferenser. Och då vill jag inte skämma ut mig med att ragga på någon som kommer att tycka att jag är patetisk. Fånigt kanske, men så är det.

Konferens är party!

Efter att för första gången varit på en riktig konferens. Så kan jag konstatera att det är en bra ursäkt till att få äta god, gratis mat och dricka alkohol. Jösses vilket drag det blev både på tisdag- och onsdagkvällen! Det är roligt att se att ens chefer kan släppa loss. Och det var inte ovanligt att folk var vakna till 3 på natten, för att sedan vara vaken klockan 7 dagen efter och sitta på föreläsningar. Det var kul att få uppleva det, och härligt att få bo i Varberg, vid stranden på ett fint spa-hotell.

Nu är jag hemma igen, och känner mig stressad. Mest för att jag har hundra saker som jag måste göra, men ingen tid. Nu så har jag, tidsoptimist som jag är, så klart lovat bort mig båda på fredag- och lördagkvällen. När jag egentligen borde göra annat, som är betydligt viktigare. Detta kommer att leda till att jag som vanligt får stressa som ett as, samtidigt som folk tycker att jag ska umgås med dem. Och eftersom även jag vill umgås med dem, så är det ju mitt eget val.

Efter att ha varit hemifrån i tre dagar, skulle jag helst bara vilja kura ner mig i min egen säng och läsa hela helgen. Ta de lugnt och hitta mig själv. Men men, man är bara ung en gång!