Musikka

Här har vi helgens bästa låttips.

Bestämt

Då var det bestämt och begravet. Känner mig på ett sätt lättad, för nu slipper jag allt vel. Men samtidigt ledsen, då det är så slutgiltigt på något sätt. Men det var inte meningen att det skulle bli av. Det har jag känt hela tiden. Men hoppas och drömma kan jag ju fortfarande alltid göra. Det är ju det vi människor lever på. Och jag är inte död än.

Förälskad

Efter att ha blivit hjärntvättad av denna låt på radion när jag jobbar, bestämde jag mig för att kolla upp gruppen. Insåg att trots de något höga 80-tals vibbarna vissa låtar gav. Så var deras texter helt underbara! Som exempelvis den här eller den här. Något jag tycker är speciellt kul är att de fortfarande är aktiva, 2008. För en underbar låt, tryck här.

Nu är ju frågan: är det jag som är efter och inte fattat att gruppen funnits förren nu? Eller är de inte lika kända som jag tycker att de borde vara?

Helgen som var

Helgen innan jag fyllde passade jag på att få lite miljöombyte och träffa A. Som jag inte sett på jättelänge. Det var väldigt kul att se henne och bara umgås. Det får vi göra om snarast! Då ingen av oss kände sig speciellt snygg på bilderna jag tog. Kommer här en reviderad helg i bilder tagna enbart på lördagen.

På lördagmorgonen blev jag överraskad med världens bästa frukost. Och fick öppna paket.

Sen shoppade vi på stan, tills vi vinglade av trötthet och var tvungna att åka hemåt igen.

Förfestade ihop med The Lost Boys på teven. Och jag längtade ännu mer till de två svenska vampyrfilmerna som kommer på bio i höst.

Då vi båda är lika snåla smugglade vi in fördigblandad grogg på utestället. Snodde glas i baren, och låtsades att vi köpt grogg där. Egentligen, det måste ha sett rätt fel ut.

Ett fint fyllekort på oss båda. Vilken tur att ingen av oss somnade på nattbussen hem...

Grattis till mig själv

Jaha, då fyllde jag 26 år idag. Känns...inte bra. Kanske är det dags att skaffa sig ett falskleg, där min ålder uppskattas till några färre år. Eller så får jag börja spara till botox.

När jag kom hem från jobbet hade jag en bukett med vita, välluktande liljor vid min ytterdörr. Tack mamma och pappa, ni vet vilka blommor jag älskar mest! Men ni kanske ska kolla vad er dotter har för adress. Blomsterbudet var lite lagom stressad när hon ringde och frågade vart jag bodde någonstans!

Dejting

Igår var jag hos en kompis och fikade, hade väldigt trevligt och pratade om allt möjligt. Som vanligt förhörde hon sig om hur det gick på killfronten. Och jag sa som det var - att jag inte orkar bry mig, det är helt okej att vara singel och bara ha Sparrow. Händer det så händer det liksom. Men hon tyckte jag borde engagera mig lite mer, börja nätdejta osv. Då slog det mig. Är det så illa att vara singel? Varför ska jag ut på marknaden och leta karl för, behövs det för att vara lycklig? Kan jag inte vara ensam, strider det mot någon lag?

Bara för att ska jag bli en galen catlady. Jag ska bo med mina tio katter i en stuga i skogen, stinka kattpiss och samla på garnnystan. För att jag kan. Kanske ska jag ha ett par hundar med, och några husmöss. Vad tror ni om det? Då har jag en anledning till varför jag är singel i alla fall!

Titta vad jag hitta!

Som vanligt lyckas jag få ångest när jag upptäcker intressanta utbildningar jag inte hade en aning om att de fanns. Vet inte riktigt varför jag inte fattar att även omusikaliska människor som jag kan få jobba med musik. Är så jävla sugen på denna utbildning.
Hittade även fler KY-utbildningar som har med musik att göra. Skulle ju vara så himla kul och syssla med det. Kanske är det bättre framtid i det än som arkeolog med? Men frågan är om jag någonsin kommer få tummen ur och börja engagera mig lite. Än att bara glida runt. Men det är väl sånt som märks.

Klubben var öppen i lördags

Först förfest med enbart tjejer. Mycker allsång, dans och killsnack.

Sen ut på klubben, där folk var väldigt kärvänliga och glada.

The Skull Defekts spelade. De var jävligt bra, mer sån musik på klubben vill jag ha!

Sen började den billiga ölen göra sitt. Vissa låg mer på golvet än stod. Och i sofforna började folk somna till.

Insikt

Plötsligt, ett väldigt kort ogripbart ögonblick. Så fanns den där, insikten. Under denna alldeles för korta ögonblick. Så fick jag en overklig glimt om vad meningen med livet är. Jag förstod alla sammanhang, alla sammanbundna ledningar i universum. Jag förstod alla människors längtan efter meningen. Och jag såg den.

Tyvärr försvann insikten lika fort som den kom. Men känslan av den upprymmer hela min själ. Jag känner frid samtidigt som den korta glimten gjorde mig nyfiken på mer. Jag vill ha mer av insikten, vill att den ska skölja över mitt sinne igen och igen. Låt mig få veta.

Insikten fick mig även att förstå. Att hur mycket jag kämpar mot de utsatta mål jag fått tilldelat mig. Så kommer jag förr eller senare bli tvungen att förlika mig med dem. Om jag inte gör det, kommer jag aldrig att känna mig hel, utan fortsätta söka resten av mitt liv. Efter meningen med livet.

Till den som känner sig träffad

Vad trött jag blir på fega människor som inte vågar visa vad de känner eller tycker. Om du vill gå ett steg längre, så tror jag är dags att du visar det snart. Jag orkar inte med allt velande, mitt hjärta blöder ständigt, och tankarna får aldrig ro. Allt jag vill är att få vara nära dig, inandas dig, röra vid dig. Men jag får aldrig det. Jag känner mig ständigt avvisad. Det gör mig väldigt osäker på vad du vill med mig. Vilket gör att jag starkt tvivlar på att du vill gå ett steg längre. Är det så, gör mig så illa, att jag aldrig någonsin kommer att få känslor för dig igen. Detta för att jag behöver rädda mig själv. Även om jag inte vill. Fan, vad det ska vara svårt.

En sak kan du vara säker på. Jag kommer aldrig försöka förändra dig och den livsstil du har idag. Så länge du inte lägger dig i mitt liv. Jag värdesätter min nämligen frihet väldigt högt. Vänner är det viktigaste man har, och de ska man vara rädda om. Oavsett vad vännen har för kön eller tro liksom. Så, dags att du berättar hur du vill ha det. Jag vet inte hur länge till jag klarar av att vänta i ovisshet.

Kräftan

På väg hem från lördagens fest. Eh, sådär vid tre-tiden på söndagseftermiddagen. Så stötte jag på den här stackaren i regnet. Mitt bland villorna badandes i en vattenpöl. Hade jag haft mer mod hade jag tagit livet av den. Nu blav jag tvungen att lämna den till sitt öde. Jag har ångest över det. Hoppas någon annan med mer mod än mig ser den och förkortar dens livslängd.

Ingenting

Ibland kan jag känna mig som den sista människan på jorden.
Våldtagen av ensamheten.
Bespottad av mänskligheten.
Utkastad från gemenskapen.
Jag är isolerad i min egen värld. Oförmögen att ta mig därifrån.
Omringad av ingenting.
Och ingenting slukar mig.
Jag är ingenting. För ingenting äger mig.

Enbart för er

Nu ska ni bli imponerade av mig. Jag har för en gångs skull lagat mat som inte innehåller makaroner eller bearnaisesås alternativt chilisås. Exklusivt för mina läsare kommer här receptet:

Skala och tärna 2 stora potatisar.

Skala och tärna 2-4 rödbetor, beroende på storlek.

Låt koka i vatten tills du kommer ihåg att du har något på spisen.

Hacka en bortglöm lökbit och stek i chiliolivolja.

Ta en tomat och skär bort det äckliga gröna.

Skär upp några bitar god fetaost. Se bara till så att löpen är vego.

Toppa det hela med jalapeno.

För er som gillar kladd till rekommenderar jag hommus till måltiden.

Länkning på gång

Jag hade glömt hur bra denna låt är. Men när jag hörde den i bilen på väg till Mantorp tidigare idag, så blev jag nyförälskad igen. Denna version av låten måste jag ju säga att jag gillar mest. Texten stämmer ju in rätt skapligt på mitt liv just nu. Kanske är det ett omen, vad vet jag.

Något annat som har gjort mig nyförälskad idag är serien Rapport till himlen. Som jag glott på halva dagen. Underbar nostalgitripp en seg söndag någonstans i landet Ingenting.

Just nu när jag skriver detta så inser jag att klockan snart slår 9, och jag har som vanligt tappat bort tid och rum. Samt alla saker jag tänkte att jag skulle göra idag. Fan, jag behöver fler timmar på dygnet.

Första Augusti 2008

Direkt efter jobbet igår, fredag så satte jag och J oss i trädgårsföreningen. Vi käkade lite picknick mat och skäljde ner det med varor från bolaget. J fick en ny pojkvän i form av en insekt, så flög rakt ner mellan hennes bröst. Och sen spatserade han omkring bland våra saker och ville inte lämna J ifred.


Sen ringde M och sa att det var fest på Gråbokullen i Mjölby. Hemkära som vi är så övergav vi såklart storstaden för att åka hem och gå på den festen istället. Då mörket snabbt infann sig och vi tillsluta inte riktigt visste vem det var vi pratade med. Så tog några fram scouterna i sig och tände en mysig brasa mitt bland oss.

Den skakiga bilden kan på samma gång illustrera kvällens tillstånd. Detta kändes på något sätt som den sista chansen att sommarfesta ute för i år. Tråkigt värre, men det kanske bara är en dum känsla som inte kommer stämma. För än vill jag inte att sommaren ska vara över!