Tid växer inte på träd

Varför tror jag jämt att jag ska hinna gör allting i sista minuten, istället för att göra allt direkt?

På onsdag åker jag till Mjölby, innan dess ska jag ha förberett mig inför uppsatsventileringen (HJÄLP!), städat, tvättat, färgat håret, göra hundratals ärenden, samt organisera och packa en lagom stor väska med grejer. Jag ska dessutom ha själva uppsatsventileringen.

Varför kunde jag inte göra det mesta nu i veckan istället för att sträckläsa böcker och plöja gamla avsnitt av Weeds?

Nu har jag dessutom dragit på mig en förkylning, vilket gör arbetstakten till hälften av den normala. Jag måste sluta att vara en tidsoptimist!

Oväntad utflykt

Jag blev lite oväntat inbjuden till en jobbkonferens som ska vara i Ullared tors-fre. Det ska bli superkul att träffa jobbarkompisarna och uppdatera mig om läget inför hösten.

Vi får även tid till att gå på varuhuset, men självklart har jag den senaste veckan köpt på mig en massa saker som garanterat skulle vara billigare där, som liggunderlag och shorts, så det känns lite surt.

Dock får jag lägga ut pengar för resa dit och hem, men får tillbaka dem sen, så jag hade kanske inte haft råd att köpa något ändå, men det pirrar rätt mycket i köpfingrarna just nu.

No stress

Lund har inga fina motionsspår utmätta i närmsta skog, antagligen för att allt utanför stadskärnan är åkrar. Men det gör att allt motionerande får göras i stadens parker eller på gång/cykelbanor.

Min stolthet förbjuder mig dock ifrån att visa upp ett högrött svettblankt ansikte och min tåtrippande joggingstil inför allmänheten. Så jag har lite svårt att få till mitt tränande, då Lund kryllar av folk överallt och på alla dygnets timmar.

Jag misstänker att jag även i år kommer att får hetsjaga efter konditionen den sista månaden innan årets tjejmil. Men i Mjölby finns det i alla fall en skog som jag kan gömma mig i. Hejja, hejja!

I en annan värld

Vilken fröjd det är att upptäcka skönlitteraturens värld igen efter flera månaders nedgrävning i vetenskapliga artiklar och diagrammsammanställningar.

Först mer eller mindre sträckläste jag En vampys bekännelse, för att sedan hugga in på tegelstenen jag fyndade på förra årets bokrea, En värld utan slut. Jag har som ambition att läsa klart den innan måndag, då jag återigen måste återgå till skollitteraturen inför uppsatsventileringen.

Men sen mina vänner har jag en hel sommar på mig att suga i mig kärlekshistorier och intriger, innan höstens plugg kallar på mig. Så vad har ni för boktips?

Heta siffror

Om 20 dagar är det dags för SRF, om 41 dagar är det Roskilde, om 58 dagar flyttar jag tillbaka till Mjölby och om 65 dagar flyger vi till Barcelona. Peppt!!!

Men det är 74 dagar kvar tills jag börjar jobba igen. Vill inte!!!

Vad drömde jag?

På tal om att sova.
Jag vaknade strax innan klockan 05 i natt av att jag nitade mig själv väldigt hårt på näsan. Eftersom det bara var jag i rummet, så förutsätter jag att det var så det gick till.

I samma ögonblick som jag vaknade av smärtan, insåg jag att blod mer eller mindre forsade ut från näsan. Så med handen hårt hållen över näsöppningen rusade jag till badrummet. Det var stora blodfläckar på golvet, i handfatet, på toalettstolen och halva mitt ansikte såg ut att platsa i en skräckfilm.

När jag vaknade av alarmet några timmar senare, så trodde jag att jag bara drömt alltihop, men en bortglömd fläck på toalocket och intorkat blod i näsan motbevisade mig.

Det var en mycket bisarr upplevelse.

Godmorgon!

Det här med sömn är konstigt. Hela veckan har jag sovit som en död efter all fysisk ansträngning, och för ovanlighetens skull gått och lagt mig innan klockan 23.

I natt sov jag istället ungefär tre timmar, och jag känner mig lika superpigg nu, som jag gjorde i natt när jag försökte tvinga mig själv att somna.

Kanske är det uppsatsen, kanske är det tankar om sommaren, eller så är det kanske månen. Oavsett orsak, så är det faktiskt rätt skönt att vara vaken tidigt, och känna att hela dagen ligger framför mig.

Fynd

Vart tog inlägget jag publicerade igår vägen? Går det tomtar i min blogg?

Märkligt värre.

Då var denna utgrävningsvecka slut. Det roligaste vi hittade på denna korta tid är enligt experterna den bit keramik med snörornament som ni ser nedan. Den daterades till stridsyxekultur. Det experterna blev upphetsade över är att keramikbiten antyder att platsen kan ha haft en längre användningstid än man tidigare trott.

Jag blev mest till mig för den eventuella människotanden och den lilla biten skalltak som eventuell kan vara människa. Men utan referensmaterial i fält, är det svårt att flascha med sina benkunskaper.

Jävla blädag

En insekt bet mig hårt i bröstvårtan när jag hade lunchpaus. Min pojkvän slängde min antika blomlåda i koppar, för han tyckte att den inte fick plats, utan att fråga mig först. Och jag har fick tillbaka min uppsats med massor av anmärkningar som ska göras innan måndag, trots att handledaren redan hade tittat på den en gång innan och då sa att allt var okej.

Imorgon är det sista utgrävningsdagen, må oss hitta något roligare än flintavslag och mörk jord.

Mör som smältande smör

Idag chockad jag min uppsatsslappa kropp med cirka 6 timmars kroppsarbete. Första dagen på utgrävningsdelkursen fick vi skyffla bort jord för att leta fram presenningar som lagts över förra årets utgrävning. Det blev garanterat några hundra kilo jord.

Vem behöver gymkort när man kan leka arkeolog?

Ett mindre, ett mer

Sådärja, då är uppsatsen inskickad, tre timmar efter utsatt tid, men jag förutsätter att min handledare inte kommer att reagera. Jag är inte jättenöjd, men den funkar. Nu är det bara att vänta och se om den går igenom eller inte, och sen är det en fasansfull uppsatsventilering om en månad.

Studera bemödade sig att, en dag för sent, skicka ut antagningsbesked idag, så det får bli nästa stressmoment/bekymmer att ta tag i. Jag har vissa inre strider om vad jag borde göra i sommar, så det funderandet lär ta upp några dagar.

Nu peppar jag på att det är fredag imorgon och att jag inte har någon uppsats att göra, samt att jag kanske får finbesök hela vägen från Stockholm.

Förkyld väntan

Jag vaknade förkyld och ynklig, men får skylla mig själv, som i ett anfall av hurtighet fick för mig att jogga/power walka 5 km igår, trots att jag kände att jag hade en infektion i kroppen. Hur jag ska klara av att jogga längre än 1 km utan att få lungkramp, andnöd och sen huvudvärk, är för mig en gåta. Hur gör ni andra?

Idag är det en dag av väntan. Jag har inte fått min uppsats tillbaka (har dock skrivit ett syrligt mail till handledaren om det), och jag ser på studera att det snart kommer dyka upp besked om sommarterminen. Så det är två sidor att uppdatera idag.

Spänningen är olidlig

Idag är det meningen att min "snabba" handledare ska maila tillbaka den halvfärdiga uppsatsen som jag lämnade in i tisdags. Dock har jag under veckan som gått ändrat om en hel del, så den versionen han fick, finns inte längre. Den slutgiltiga uppsatsen ska sen tillbaka till honom på torsdag.

Jag sitter nu och nervöst biter på naglarna och uppdaterar mitt mailkonto en gång i minuten, för att få höra domen. Om han tycker att jättemycket är fel och jag ska räkna om diagrammet, vet jag inte vad jag gör. Diagrammen tog mig nästan en vecka att få till och då jag har föreläsning onsadag och torsdag, så har jag egentligen bara två dagar på mig...

Maila då!!!