Hemma igen

Tack mamma och pappa för att ni spärrade mitt mobilabonnemang! Ert hemnummer var det enda som jag kunde i huvudet, och jag antog att ni var vakna så dags på morgonen!

Jävla nötter som går in och själ väskor hos folk som sover.

Förutom det negativa så har jag blivit sjuk, har klämt nån nerv i ryggen så jag knappt kan gå, har bränt mina knän och lider av en konstant baksmälla kombinerad med sömnbrist sen onsdags.

Nästa år ska jag INTE sova i tält.

Tid växer inte på träd

Varför tror jag jämt att jag ska hinna gör allting i sista minuten, istället för att göra allt direkt?

På onsdag åker jag till Mjölby, innan dess ska jag ha förberett mig inför uppsatsventileringen (HJÄLP!), städat, tvättat, färgat håret, göra hundratals ärenden, samt organisera och packa en lagom stor väska med grejer. Jag ska dessutom ha själva uppsatsventileringen.

Varför kunde jag inte göra det mesta nu i veckan istället för att sträckläsa böcker och plöja gamla avsnitt av Weeds?

Nu har jag dessutom dragit på mig en förkylning, vilket gör arbetstakten till hälften av den normala. Jag måste sluta att vara en tidsoptimist!

Oväntad utflykt

Jag blev lite oväntat inbjuden till en jobbkonferens som ska vara i Ullared tors-fre. Det ska bli superkul att träffa jobbarkompisarna och uppdatera mig om läget inför hösten.

Vi får även tid till att gå på varuhuset, men självklart har jag den senaste veckan köpt på mig en massa saker som garanterat skulle vara billigare där, som liggunderlag och shorts, så det känns lite surt.

Dock får jag lägga ut pengar för resa dit och hem, men får tillbaka dem sen, så jag hade kanske inte haft råd att köpa något ändå, men det pirrar rätt mycket i köpfingrarna just nu.

No stress

Lund har inga fina motionsspår utmätta i närmsta skog, antagligen för att allt utanför stadskärnan är åkrar. Men det gör att allt motionerande får göras i stadens parker eller på gång/cykelbanor.

Min stolthet förbjuder mig dock ifrån att visa upp ett högrött svettblankt ansikte och min tåtrippande joggingstil inför allmänheten. Så jag har lite svårt att få till mitt tränande, då Lund kryllar av folk överallt och på alla dygnets timmar.

Jag misstänker att jag även i år kommer att får hetsjaga efter konditionen den sista månaden innan årets tjejmil. Men i Mjölby finns det i alla fall en skog som jag kan gömma mig i. Hejja, hejja!

I en annan värld

Vilken fröjd det är att upptäcka skönlitteraturens värld igen efter flera månaders nedgrävning i vetenskapliga artiklar och diagrammsammanställningar.

Först mer eller mindre sträckläste jag En vampys bekännelse, för att sedan hugga in på tegelstenen jag fyndade på förra årets bokrea, En värld utan slut. Jag har som ambition att läsa klart den innan måndag, då jag återigen måste återgå till skollitteraturen inför uppsatsventileringen.

Men sen mina vänner har jag en hel sommar på mig att suga i mig kärlekshistorier och intriger, innan höstens plugg kallar på mig. Så vad har ni för boktips?

Heta siffror

Om 20 dagar är det dags för SRF, om 41 dagar är det Roskilde, om 58 dagar flyttar jag tillbaka till Mjölby och om 65 dagar flyger vi till Barcelona. Peppt!!!

Men det är 74 dagar kvar tills jag börjar jobba igen. Vill inte!!!

Vad drömde jag?

På tal om att sova.
Jag vaknade strax innan klockan 05 i natt av att jag nitade mig själv väldigt hårt på näsan. Eftersom det bara var jag i rummet, så förutsätter jag att det var så det gick till.

I samma ögonblick som jag vaknade av smärtan, insåg jag att blod mer eller mindre forsade ut från näsan. Så med handen hårt hållen över näsöppningen rusade jag till badrummet. Det var stora blodfläckar på golvet, i handfatet, på toalettstolen och halva mitt ansikte såg ut att platsa i en skräckfilm.

När jag vaknade av alarmet några timmar senare, så trodde jag att jag bara drömt alltihop, men en bortglömd fläck på toalocket och intorkat blod i näsan motbevisade mig.

Det var en mycket bisarr upplevelse.

Godmorgon!

Det här med sömn är konstigt. Hela veckan har jag sovit som en död efter all fysisk ansträngning, och för ovanlighetens skull gått och lagt mig innan klockan 23.

I natt sov jag istället ungefär tre timmar, och jag känner mig lika superpigg nu, som jag gjorde i natt när jag försökte tvinga mig själv att somna.

Kanske är det uppsatsen, kanske är det tankar om sommaren, eller så är det kanske månen. Oavsett orsak, så är det faktiskt rätt skönt att vara vaken tidigt, och känna att hela dagen ligger framför mig.

Fynd

Vart tog inlägget jag publicerade igår vägen? Går det tomtar i min blogg?

Märkligt värre.

Då var denna utgrävningsvecka slut. Det roligaste vi hittade på denna korta tid är enligt experterna den bit keramik med snörornament som ni ser nedan. Den daterades till stridsyxekultur. Det experterna blev upphetsade över är att keramikbiten antyder att platsen kan ha haft en längre användningstid än man tidigare trott.

Jag blev mest till mig för den eventuella människotanden och den lilla biten skalltak som eventuell kan vara människa. Men utan referensmaterial i fält, är det svårt att flascha med sina benkunskaper.

Jävla blädag

En insekt bet mig hårt i bröstvårtan när jag hade lunchpaus. Min pojkvän slängde min antika blomlåda i koppar, för han tyckte att den inte fick plats, utan att fråga mig först. Och jag har fick tillbaka min uppsats med massor av anmärkningar som ska göras innan måndag, trots att handledaren redan hade tittat på den en gång innan och då sa att allt var okej.

Imorgon är det sista utgrävningsdagen, må oss hitta något roligare än flintavslag och mörk jord.

Mör som smältande smör

Idag chockad jag min uppsatsslappa kropp med cirka 6 timmars kroppsarbete. Första dagen på utgrävningsdelkursen fick vi skyffla bort jord för att leta fram presenningar som lagts över förra årets utgrävning. Det blev garanterat några hundra kilo jord.

Vem behöver gymkort när man kan leka arkeolog?

Ett mindre, ett mer

Sådärja, då är uppsatsen inskickad, tre timmar efter utsatt tid, men jag förutsätter att min handledare inte kommer att reagera. Jag är inte jättenöjd, men den funkar. Nu är det bara att vänta och se om den går igenom eller inte, och sen är det en fasansfull uppsatsventilering om en månad.

Studera bemödade sig att, en dag för sent, skicka ut antagningsbesked idag, så det får bli nästa stressmoment/bekymmer att ta tag i. Jag har vissa inre strider om vad jag borde göra i sommar, så det funderandet lär ta upp några dagar.

Nu peppar jag på att det är fredag imorgon och att jag inte har någon uppsats att göra, samt att jag kanske får finbesök hela vägen från Stockholm.

Förkyld väntan

Jag vaknade förkyld och ynklig, men får skylla mig själv, som i ett anfall av hurtighet fick för mig att jogga/power walka 5 km igår, trots att jag kände att jag hade en infektion i kroppen. Hur jag ska klara av att jogga längre än 1 km utan att få lungkramp, andnöd och sen huvudvärk, är för mig en gåta. Hur gör ni andra?

Idag är det en dag av väntan. Jag har inte fått min uppsats tillbaka (har dock skrivit ett syrligt mail till handledaren om det), och jag ser på studera att det snart kommer dyka upp besked om sommarterminen. Så det är två sidor att uppdatera idag.

Spänningen är olidlig

Idag är det meningen att min "snabba" handledare ska maila tillbaka den halvfärdiga uppsatsen som jag lämnade in i tisdags. Dock har jag under veckan som gått ändrat om en hel del, så den versionen han fick, finns inte längre. Den slutgiltiga uppsatsen ska sen tillbaka till honom på torsdag.

Jag sitter nu och nervöst biter på naglarna och uppdaterar mitt mailkonto en gång i minuten, för att få höra domen. Om han tycker att jättemycket är fel och jag ska räkna om diagrammet, vet jag inte vad jag gör. Diagrammen tog mig nästan en vecka att få till och då jag har föreläsning onsadag och torsdag, så har jag egentligen bara två dagar på mig...

Maila då!!!

Överambitiös?

Härmed utnämner jag mig själv till Sveriges tråkigaste student.

I Lund är det tradition att på Valborg äta sillfrukost (med alkohol) och sen hänga i Stadsparken med 20 000 (typ) andra människor (och dricka alkohol). Lite som en endagarsfestival, med sol, musik, picknick och roliga diskussioner.

Jag satt där i nästan tre timmar, nykter, sen gick jag hem för att fila på uppsatsen.

Rapport

Jag somnade mellan klockan tre-fyra i natt, efter att jag upprepande räknat till fyra, i ett försök att hypnotisera mig själv. Det hjälpte uppenbarligen då jag förvirrat vaknade strax innan klockan åtta av mobilalarmet.

Och det först jag tänkte var så klart på uppsatsen. Så nu sitter jag här, men fladdrande nerver och hoppande hjärta, och försöker tvinga i mig ljummen filmjölk (någon hade inte orkat stänga kylskåpsdörren).

Om en vecka ska uppsatsen vara klar, och det ser väldigt, väldigt mörkt ut. HELVETE.

Jag behöver en kock

För att palla att plugga runt 12 timmar per dag så har jag medvetet ökat mitt intag av koffein och socker. Dock räknade jag ihop vad jag ätit, hittills, idag och inser att jag kanske borde ta tag i matlagandet lite innan jag får hembesök av Anna Skipper

2 stora muggar kaffe
1 liter fulcola
1 stor skål med fil, musli och sylt
ca 220 g choklad
Lite pyttipannarester från i lördags

Notera att jag inte ens druckit vatten!

Imorgon ska jag lämna huset för att gå till biblioteket, det är första gången jag kommer gå längre än 10 min på över en vecka. Min kropp är ett vrak.

Måndag idag?

Allt pluggande har gjort min hjärna läskigt förvirrad. Jag är så inne i min uppsatsbubbla att jag har noll koll på vilken dag det är, när jag duschad sist, eller vad det är för väder.

Jag har glömt bort två tvättider den senaste veckan för att jag helt enkelt tappat bort tiden. Kanske var det då jag spenderade tre timmar med att leta fram den allra första artikeln i ett ämne, enbart för att ha laglig rätt att citera ifrån den.

Men imorgon har jag en tvättid klockan 07, som jag INTE får missa. Sen ska jag duscha, äta frukost och möta upp Sigrid för att gå till zoologen. Där ska jag plugga hela dagen och försöka fixa tjusiga diagram. När jag kommer hem, måste jag handla mat, för allt har tagit slut.(Glömmer jag bort mig kan jag gå in här och titta).

Pappa! (eller något annat snille..)

Jag försöker fixa till en massa fina uträkningar (och diagram, men det är en annan historia) till resultatdelen i min uppsats. Men tyvärr ville inte mitt DNA jag skulle begåvas med en matematiskt hjärna, så jag behöver hjälp.
Om jag t. ex. har 23 tänder, varav 6 har karies. Hur räknar jag då ut hur många procent 6 är av 23? Tack!

19 dagar kvar

Jag ber om ursäkt för den något dåligt uppdaterade bloggen. Men det är för att jag äter, andas, sover och duschar C-uppsats förtillfället. Det händer liksom inget annat i mitt liv, då jag är fastklistrad vid datorn (med bortkopplat internet, vuxenpoäng) eller lusläser min gigantiska bokhög om och om igen. Det mest intressanta som skett är att jag köp min absolut dyraste porslinsfigur ever, på Erikshjälpen av alla ställen.

Yeyks

Ropen skalla - Studentbredband åt alla! Efter alla glassiga studentpriser fick jag en mindre chock när jag slösurfade bredbandspriser inför sommarens bostadsbyte. Det känns rätt smärtsamt att gå från 45 kr till ca 350 kr i månaden bara för att få lite social kontakt på nätet.

Så var det klart

Med lite vemod i hjärtat analyserade vi klart vår sista individ idag. Förutom lite handledning samt trixande av databasen, så är det nu skriva, skriva och åter skriva som ligger framför mig. Jag hoppas verkligen att jag lyckas slutföra uppsatsen, bara 24 dagar kvar.

Öronproppar sökes

Redan dag två så kommer minnet tillbaka varför jag tyckte det var så skönt att flytta till ett lägenhetskollektiv i oktober. Det är fredag och i köket mittimot mitt rum sitter ett gäng vindrickande människor som spelar musik och skrattar högt. Jag känner inget större pepp att gå ut i myskläder och fixa mat när de sitter där, eller på att höra basen dunka i mitt rum när jag ska gå upp klockan 8 imorgon för att plugga. Men det är bara att bita ihop och drömma om min tvåa i Mjölby.

Inte mitt fel

Varför i helvete fungerar inte radbrytningen längre, de två sista inläggen ser för jävliga ut!

Flyttdag

Städat rummet. Städat hall, kök, toalett. Packat allt (nästan). Lastbil bokad. Torsdagen kommer bli en väldigt lång, hektisk dag, där en jävla massa pengar kommer försvinna och musklerna kommer få arbeta tills de krampar. Först seminarium, sen bära skelettkartonger och sen flytta allt från Malmö till Lund.

Farmare på Jamaica

I fredags, när vi satt några stycken i salen, på bilden under, och var så där fredagsplugg-förstörda, kom vi in på yrken och framtidsdrömmar. Det lustiga var att vi arkeologer hade ungefär samma yrkesalternativ och framtidsdrömmar, om vi inte hade börjat med arkeologi/ osteologi. Snacka om att vara stöpta i samma lilla fyrkantiga form. Men efter det samtalet, har jag haft en sån där framtidsångest hela helgen och återigen funderat på om jag verkligen gjort rätt yrkesval, vad jag vill bli när jag blir stor och så vidare. Dessutom funderar jag nu på att ta en sommarkurs i Linköping istället för i Lund. Just nu vill jag bara hem till Mjölby, så det där med inflytt 1/6 kanske inte var så dumt ändå.

33 dagar kvar

Nu är 39 individer registrerade, och vi har 8 stycken kvar att gå igenom. Dock får vi inte de sista förren på onsdag, vilket innebär att vi ligger ungefär en och en halv vecka efter i tidsschemat. Jag har skrivit ytterst lite sen senaste uppsatsuppdateringen, och jag har ingen aning om hur jag ska strukturera upp det, eller vilka böcker jag borde använda mig av.


Här är rummet där allt analyserande sker och där stressen byggs upp till nivåer jag inte visste fanns. Kortet är taget runt klockan 19.00 i onsdags.

Ensamt

Det är så tomt i Malmö sen Sparrow försvann, det blev plötsligt så tyst och tråkigt, och ensamt i sängen. Jag saknar hennes extrema uppmärksamhetsbehov, även om det ibland kan driva mig till vansinne. Men snart är det sommar och då kan hon bo hos mig igen.

Hur är det med kissekatten i Nyköping?

Återbäring

Jag tjuvkikade på mitt skattebesked nyss, det gick tydligen bra att logga in på skatteverket, fast det egentligen inte ska fungera förren imorgon. Om jag förstod det rätt så får jag tillbaka en massa användbara pengar lagom till sommaren. Peppt!!!

Teve vs resa

Vi spenderar en hel del tid i våra liv med att glo på tv, och får då genom programmen se platser vi kanske aldrig kommer att se på riktigt. Det är faktisk rätt praktiskt att sitta i soffan med myskläder och samtidigt följa med på äventyr på Svalbard.

Men stillar tvn ressuget, eller gör den det värre? Innan tvns tid så kan man inte ha haft samma koll på världens utseende. Ökade det äventyrslusten eller gjorde omedvetenheten att man inte kände samma sug efter att resa runt?

Människor har alltid varit äventyrssugna, utan det så hade vi inte utvandrat från Afrika. Men har tv skapat ett större behov av att resa, då igenkänningsfaktorn skapar trygghet inför platser vi aldrig har besökt innan?

Sol och is

Vilket underbart vårväder! Tyvärr har jag ingen kamera att ta bildbevis med, men jag tror de flesta av er håller med mig. Var ute och lördagsflanerade i nästan en timme förut, solen sken varmt och skorna läckte in smältande isvatten. Tydliga vårtecken i en annars så snötäckt stad.

Blivit med bo

Tackade precis ja till "lägenhet nummer 2". Den är inte den fräschaste jag sett, den är rätt liten, och den har sina skönhetsfläckar. Men den låga hyran, läget, och att den borde bli rätt mysig efter att jag har piffat till den, gör att jag tror på den. Tyvärr kommer den stå tom i ca två månader innan jag flyttar in, vilket är rätt onödiga pengar, men det får jag väl bjuda på.

Så nu behöver jag inte leta mer. Eller jag ska inte leta mer, för då lär drömlyan dyka upp bland annonserna, och det vill jag helst missa. Jag vill inte veta att jag har haft för dåligt med is i magen och råkat göra ett förhastat beslut...

Vill ha min tavla!

Kan man kräva tillbaka en tavla flera år efter att man har flyttat ut? Jag letade bostäder i Mjölby och hamnade av en slump på en bostadsannons, där mitt ex säljer sin lägenhet. På bilden som visar köket, hänger en tavla som jag länge undrat vart den tagit vägen.

Jag saknar förutom den en sådär tre-fyra tavlor till, som jag länge funderat över vart de har tagit vägen, om jag råkat slänga dem eller packa ner dem i fel kartong. Men det kanske är så att han har dem med? Eller är mitt minne kasst, kan jag ha skänkt bort den till honom? Men vart är då de andra tavlorna?

Sova är inte alltid bra

Jag tänkte vara duktigt och gå upp tidigt, när de andra nyköpingsborna drog till jobbet. Eftersom jag bor vid köket, och dörren var halvöppen, så skulle det ju inte det vara några problem.

Tio över tio vaknar jag av att min mobil ringer. Där försvann den ambitionen om att vara uppe med tuppen och plugga hela dagen.

Men eftersom jag vaknade av Bostadsbolaget som sa att jag var först i kön på en lägenhet, så får det väga upp det något förvirrande och senirriterande uppvaknandet.

Packelipack

Jag småpackade lite igår, för att slippa göra så mycket idag. Men tydligen överskattade jag min packningsförmåga, då det ändå tog mig nån timme att strukturera upp allt nu på kvällen.

Bankdosan kanske borde med, och hårsprayen, och mobilladdaren måste packas ner...hmm och ett par extra skor är alltid bra att ha, och några böcker...och tömma kylen på färskvaror, och förbereda kattburen, och....

Klockan 06 imorgon bitti ringer klockan, och eftersom jag inte får kaffe förren på tåget gäller det att gå igenom rutinen för att ta mig dit, så jag inte glömmer bort nåt, som Sparrow, eller väskan, eller tågbiljetten.

Kvällstankar

Så var ännu en dag av mitt liv snart slut, förbrukad och oåterkallelig. Eftersom jag inte direkt
sysslat med Carpe diem idag, har jag lite skuldkänslor så här innan klockan slår midnatt. Men gjort är gjort. Imorgon blir det nya skelett och hundra ärenden att klara av på rekordfart.

48

Om 48 dagar ska min uppsats vara färdigskriven och lämnas in till min handledare för utvärdering. Jag har hittills skrivit ungefär 1 sida av 30 och hunnit analyserat 26 individer av 40.

Daglig hyperventilering, konstant bokletande och konstiga drömmar är numera vardagsmat för mig. Det ska bli så jävla skönt när allt är klart.

Aj då

Det gick ett dygn, ungefär. Sen började Vad-har-jag-gjort känslan smyga sig på. Inga nya lägenhet ligger utlagda. Det är tre veckor kvar av mars. De flesta brukar säga upp sina lägenheter sista veckan i månaden. Om en vecka är jag i Mjölby. Har då min enda möjlighet att gå på visning själv. Jag kan inte be vänner gå på hundra visningar åt mig.

Varför är lägenhetsletandet alltid ett så stort jobbigt moment för?

Bakisdag

Dagen var planerad att innehålla plugg, tvätt och en långpromenad. Men istället tyckte jag mest synd om mig själv framför Vasaloppet, flötade i mig pizza med J och hetsåt snickersglass framför Bones.

Det jag lärde mig var att rödvin inte är bra att festa på, men kul var det, igår.

Kommentera här

För ovanlighetens skull har jag beslutsångest, och kräver därför minst två olika personers åsikt i det hela, för att jag inte ska fundera ihjäl mig.

Jag har första tjing på en lägenhet med inflytt 1/6. En kompis har gått på visning åt mig (väntar fortfarande på bilder) och enligt henne så är den är helt okej (dock är badrum och hall i minsta laget), har ett bra läge och har skaplig hyra. Jag måste säga ja eller nej till den snarast.

Nackdelen är att jag helst vill ha en lägenhet från 1/7, samt att jag ligger i topp 5 på en annan lägenhet (billigare hyra, något större badrum, men fortfarande 1/6), men beroende på vart jag hamnar i turordningen, så kanske jag tidigast kommer att kunna få se den om 1,5 vecka.

Tacka ja på lägenhet nr 1, eller tacka nej och vänta på lägenhet nr 2? Eller ha grymt mycket is i magen och vänta på att bra lägenheter med inflytt 1/7 kommer att dyka upp på marknaden?

Ofrivillig dag

Min analyspartner mådde inget vidare, och ställde in dagens skelettpillande tio min efter att jag hade vaknat. Så nu har jag en hel dag som jag inte vet hur jag ska spendera på bästa sätt.

Efter lite mer kaffe kanske jag borde åka till biblioteket och leta böcker, men sen då?

Dead Woman Walking

Dagens överraskning fick jag när jag satte mig ner och skulle käka frukost, och inser att klockan är strax innan 05. Min teori är att jag drömde att alarmet drog igång, vaknade, och trodde det var dags att gå upp.

Annars så går analyserandet av skelett framåt, idag hann vi med nästan tre stycken. Det i kombo med sömnbrist gör att jag med glädje skippar träningen idag och ägnar mig åt kakor och kaffe framför teven istället.

Vårklipp

Håret behövde klippas, så jag besökte samma ställe jag gått till några gånger nu. Jag har hittills hamnat hos frisörelever som varit lyhörda och duktiga. Men denna gång fick jag en tjej som raskt kapade 5-6 cm och gjorde nåt skumt med min lugg som är på utväxt.

Det är inte fult, men när jag håller på att spara ut till långt hår är det inte så kul att hamna hos en såndär frisör som anser att toppa är samma sak som att klippa bort massor, trots att jag säger att jag bara vill ta bort det värsta. Grrr.

Njet nät

I fredagskväll ballade internet ur hemma, så jag har inte haft internet på hela helgen. Och utan internet förlorar man en halv värld, jag inte kunde kolla upp någonting, och känt mig väldigt utanför samhället. Som tur var var S på besök, annars hade jag nog haft en fruktansvärt tråkigt helg.

Eftersom internet fortfarande inte funkade imorse, släpade jag med min alldeles för tunga dator till skolan, för att låna det trådlösa internet, mellan analyserna av individer. Så om ni tycker jag är ovanligt tyst, så är det därför.

Vill ha fredag

Databasen är mer eller mindre klar, vi har letat fram ca 45 stycken individer, varav minst 10 av dem befinner sig på universitetets hus. Så imorgon börjar vi analysera. Det ska bli så jävla kul att få sätta igång med steg två. Och på fredag eftermiddagen kommer S och ska stanna hela helgen, så morgondagen kan inte bli misslyckad.

33 av 50, yes!

Äntligen flyt. När vi avslutade för dagen, så hade vi fått ihop 33 individer till uppsatsen. Och då har vi nästan en hel medeltida kyrkogård från Löddeköping kvar att gå igenom. Det är lite tråkigt att vi behöver använda oss av två kyrkogårdar från två olika städer, men vi får trösta oss med att de i alla fall kommer från samma del av Skåne.

Dock har i princip alla andra redan börjat analysera sina material, utom vi, som får spendera några dagar till i det iskalla magasinet och leta material. Det är stressande. Och jag har inte orkat börja skriva nåt på uppsatsen, jag har inte ens en disposition. Men det går äntligen framåt på nåt plan.

Kortslutning

Mötet i Lund var klockan 11. Så jag går upp i tid, pysslar lite hemma och går sen ner till busstation. Men när jag kommer dit, så får jag inte riktigt ihop avgångstiderna för aktuella bussar på informationstavlan.

Efter en stund går ett ljus upp. Jag har gått ner till busstationen samma tid som bussen jag skulle ta, skulle varit framme i Lund. Alltså, jag stod på station 10.22, men borde ha varit där till 09.52, då det var den tiden bussen avgick därifrån.

Det blev lite stressig, men lyckades ändå dyka upp bara tio min för sent till mötet med studievägledaren. Fast sen gjorde hon mig ännu mer förvirrad, så på vägen hem kom jag på mig själv med att handla saker på H&M för 300 spänn.

Konstig dag.

Skymmningsljus

Bilderna är tagna för ungefär ett dygn sen i Pildammsparken. Snart är det vår!

Tips kanske?

Mamma, du som jämt vill ha nya gympaidéer!

Medelpasset jag nyss kom hem ifrån, avslutades med en lagstafett! Det kanske är något att testa på stela nyköpingsbor? Passet var för övrigt lite halvmärkligt, men rätt kul.

Ingen mer hiss för mig

Jag åker aldrig hissen här i huset. jag hatar att åka hiss, det är klaustrofobiskt och jag inbillar mig att jag kommer störta alternativt fastna, så jag undviker det in i det sista.

Men idag hade jag så mycket tung tvätt med mig att jag fick för mig att jag skulle ta hissen ändå. Självklart så fastnar hissen mellan våning 3 och 4 och står stilla. Paniken som fyllde min kropp var den värsta jag upplevt på länge och desperat tryckte jag på alla hissknappar. Det var inte långt ifrån att jag svimmade av stressen.

Efter ett par minuter startar hissen igen och åker ner till första våningen. Äntligen nere så slet jag upp hissdörren och stapplade mig upp för trapporna istället. Hela min kropp skakade och jag kände mig helt jävla förstörd när jag äntligen kom upp i lägenheten. Aldrig mer hiss!

Don´t mess with the tvättcylinder

Jag inser att min blogg mest består av saker som irriterar mig och hur jobbigt allt är, jag lovar att bättra mig. Bara jag får häva ur mig dagens irritationsmoment.

Tvättstugan var idag bokad av mig mellan kl 16-20, vilket jag gjorde i lördags, för jag BEHÖVDE den tvättiden. När jag kommer hem från skolan idag, springer jag ner i källaren för att dubbelkolla tiden lite snabbt.

Då ser jag att någon av mina trevliga roomies flyttat på tvättcylindern, och bokat en annan tvättid, och någon annan lägenhet tagit tvättiden jag bokat. Helvetes jävla skit, hela dagens planering är nu förstörd.

Lägenhetsbekymmer

Man vet att man bor i en liten stad, när man mailar det näst största fastighetsbolaget och får ett "Välkommen tillbaka" och "Kan du tänka dig Bondegatan 20 igen?". Det är sånt jag gillar.

Tyvärr kan det där med lägenhetsvisningar under våren bli ett smärre bekymmer, som jag inte riktigt vet hur jag ska lösa. Ännu ett stressmoment i min stressfyllda vardag.

Denna gång ska jag ha ett boende jag verkligen trivs med, tanken är att jag ska bo där några år, så därför har jag en del krav. Jag vet inte om jag vill lämpa över det ansvaret på nån vän, för dens och min skull.

Grått helvete

Vi har sökt igenom cirka 300 lådor efter lämpliga individer. Vi har hittills hittat 17 Individer som går att använda, varav 13 är män. Men för ett bra resultat behövs runt 50 individer, hälften män och hälften kvinnor.

På fredag ska vi fortsätta leta, det finns runt 200 lådor till att gå igenom. För uppsatsen skull hoppas jag, nej, jag ber till gudarna, att det finns 33 perfekta exemplar till som gömmer sig där. Och att de flesta kommer visa sig vara kvinnor.

Annars kommer hela uppsatsens syfte att gå åt helvete, och det känns som att det är för sent att byta inrikting på uppsatsen. Läget känns rätt grått just nu.

Middagstips

När jag handskas med skelett så virvlar det bendamm som jag andas in genom näsa och mun. Och andas jag inte in det, så finns det på händer och kläder. Det går inte att undvika att få i mig andra människors skelett.

Gör det mig till kannibal?

Konstiga människor

På gymmet brukar det finnas en hel del skumma typer att glo på. Till exempel så finns Den med konstiga kläder, Den med noll koordination, och Den med det lustiga beteendet.

På dagens intensivpass var en kärring med som stämde in på alla tre profilerna. Det var en upplevelse att se någon med stora hängbröst, utan BH, i en orange ribbat linne, och svarta fula cykelbyxor, som desperat försökte följa med i rörelserna. Dessutom svettades hon något grymt under brösten efter fem minuter.

Det gick inte att låta bli att stirra.

Jag insåg också på samma pass, att nästan enbart Fuego i en månad, inte har varit så bra för kroppen. Både kondition och styrka låg inte direkt på topp. Så nu får jag ha dansförbud några veckor.

Taskig planering

Det är inte så överdrivet kul att komma på att " Visst fan, det var imorgon jag skulle lämna in dispositionen för uppsatsen", vid den här tidpunkten på kvällen. Speciellt inte när jag redan har pluggat till och från hela dagen och nu hade tänkt ta kväll och glo på Bones.

Jävla skit.

Grrrr.....

Jag är irriterad. Över en skitsak kanske, men för mig är det lite princip över det hela.

Om jag erbjuder mig att betala tågbiljetter, svindyra, som jag egentligen inte har råd med, eller borde betala, då jag har CSN-bidag och han lön. Varför väljer han då att få biljetterna hemskickade på posten? Det kostar 30 kr. Han tycker att det är helt ok, och att det är jag som är dumsnål

Det går att ta en gratis mobilbiljett, eller gå 600 m och ta ut biljetten i automaten på station. De 30 kr hade jag kunnat använda till mat, istället för att sponsra hans lathet/bevämlighetslyx. Inte konstigt personen ifråga påstår att han jämt har så dåligt med pengar, när han lägger småsummor på struntsaker hela tiden och inte fattar att även det är pengar.

Uppsatsångest

Äntligen så har jag tagit tag i litteraturletandet till min uppsats och inser då ett litet problem. Då ingen, vad jag vet, har undersökt denna teori innan, så finns det inget publicerat. Vilket gör att ju mer jag söker, ju mer panik får jag. Jag hittar ingen ordentlig information om tillståndet och har vissa problem med min avgränsning.

Jag vill inte avslöja min genombrottsteori såhär på nätet, men den handlar om att se om det går att koppla ihop vissa skelettförändringar med graviditet hos kvinnor. Ju mer jag läser, ju mer fundersam blir jag om de skelettförändringar jag ska undersöka, ens går att se. Någon bör ju ha funderat över denna teori innan mig, så varför finns inget publicerat i ämnet!

Förhoppningsvis kommer jag överleva våren utan att gå under.

Rån som i rån?

Enligt medierna är januari den månaden som svenska folket ska vara som allra fattigast och spartipsen haglar. Dock verkar det inte stämma, för februari, som förövrigt startar om 50 min, kommer bli den mest makarontäta månaden på länge.

Roskildebiljett ska köpas (sommarens enda festival *snyft*). Min fattige pojkvän ska sponsras så han kan hälsa på mig. Håret måste klippas, p-piller måste köpas, synundersökning borde göras, pendelkort ska köpas, och så vidare.

Någon som vill råna en bank med mig?

Lite rörigt

Rummet jag hyr i Malmö har jag kontrakt till 31/3, då det var så länge P och K skulle vara bortresta. För ett par månader sen bestämde de att de skulle komma hem redan 4/3. Vilket känns lite jobbigt, då jag är "i vägen" i nästan en hel månad. Men då jag ska vara bortrest en vecka, och sen plugga mycket resten av tiden, kändes det ändå okej.

Men nu kommer P hem redan på tisdag, vilket bestämdes i dag. Samtidigt som en ny tjej flyttade in i dag in som enbart ska bo här i februari. Jag vet att de inte skulle tvinga mig eller den andra tjejen att flytta ut tidigare än vad som står på kontraktet. Men det känns genast lite mer rörigt.

Känns sådär att bo ihop med först P, och sen P och K, och veta att de går och längtar tills jag flyttar och ordningen återställs i deras lägenhet. Men mitt studentrum är uthyrt, och jag vill i vilket fall inte skicka iväg Sparrow tidigare än jag måste. Så det är bara att gilla läget.

Tjejmilen om 7 månader

Det blir tjejmilen även detta år, men denna gång kanske vi även ska springa själva tävlingen. Blev ju inte så förra året. Det blev inte heller så mycket framförhållning förra året, vi bestämde att vi skulle vara med ca tre månader innan. Sen kom det lite festivaler på det och förstörde konditionen.

I år har jag därför tänkt att börja träna lite tidigare, så fort det kan kallas vår utomhus. Så jag slipper göra om samma superträningschema som jag hade i augusti. Men om någon vill veta hur man går från att orka springa ca 500 meter till nästan en mil på en månad (med lite gåpauser), så får ni gärna fråga.

Karl i fånig kreation

Jag ligger lite efter med mitt serietittande. När andra hyllar och refererar, så fattar jag ingenting och känner mig lite efter. Så nu har jag kollat igenom de tre första säsongerna av Californication. Serien var bra, dock inte lika bra som jag hade förväntat mig. Den är välgjord, men rätt ytlig, och det enda som gör serien värd att titta på är paret Runkle.

Till största delen är det huvudrollen, Hank Moodys fel. Jag har hört flera (killar) hylla honom, men jag tycker han är en patetisk loser som mest horar runt. Och hans till-och-från fru/flickvän tar tillbaka honom, oavsett vad han hittar på, hon framställs lite som en sött våp. Jag tror jag skippar den fjärde säsongen, och hugger in på Weeds istället.

Vin I Person

Jag var på Systembolaget för att köpa nåt gott till helgen. Då en hör- och synbart påverkad man/gubbe med klassiskt alkolistutseende ställer sig vid vid inpasseringen och gormar åt en anställd i närheten.

-Jag vill ha öl, tre "blablabla" vill jag ha. Sen sa mannen/gubben nåt mer som jag inte hörde. Så den anställde gick helt sonika och hämtade det mannen/gubben beställt, och mötte upp honom vid en av kassorna.

Personen gick alltså aldrig in på själva bolaget, utan ställde sig bara lite fult (trängde sig före) i kön och fick ölen i händerna av den anställde. I Lund har tydligen synbart alkoliserade människor VIP-behandling på Systembolaget.

Vart ska jag resa?

Jag har kommit så långt i min planering att jag vet att 2012, i januari, februari, ska jag åka på en längre resa. Från två veckor till sex veckor, beroende på resmål. Problemet är bara resmålet, jag vill se så mycket och allt har fördelar och nackdelar. Mina krav är att det ska vara utanför Europa och skapligt varmt.

De alternativen jag har just nu:
1. Hänga lite i Los Angeles/San Fransico området. Är då borta kanske två-tre veckor. Behöver inte bli så dyrt om jag gör det snålt. Vädret ska dock vara sådär den perioden, speciellt SF.

2. Nån typ av karibienkryssning/öluffning. Kan bli dyrt, och vissa länder, som Jamaica, ska tydligen vara rätt farliga att vistas i som turist. Men en grym upplevelse med palmer, sand och schysst arkitektur.

3. Rosa bussarna genom några länder i Afrika. Rätt dyrt jämfört om man skulle resa samma rutt ensam, och lite väl charteraktigt, bara umgås med svenskar. Är ju ingen höjdare om man efter tre dagar inser att man avskyr personerna i bussen och hatar upplägget, men jag är tvungen att stanna kvar fem veckor till. Men smidigt och mer safe än att resa runt ensam. Häftigt med safari.

4. Asien finns ju alltid. Skapligt billigt, men jag vet inte riktigt vad och vart i så fall. Vietnam och Kambodja i kanske i fyra veckor? Där skulle jag nog känna mig rätt säker att resa runt ensam med. Indien vore coolt, men då är jag nog mest sugen på en tvåveckors charter till Goa i så fall.

5. Nån typ av volentärresa. Nackdelen är att jag blir bunden till jobb och plats och kan inte se så mycket av landet. Men jag hjälper till med något och får en, förhoppningsvis, äkta inblick i landets liv. Kanske som vetrinärvolentär i Sydafrika.

Shopping

Jag håller på med en stor garderobsrensning, jag sorterar ut alla kläder som jag inte har använt på ett tag, inte är min stil, eller sitter sådär. Vilket är en hel del kläder, och då har jag rensar rätt snällt, vissa plagg är det svårare att skiljas ifrån än andra.

Men samtidigt som jag gör denna superrensning, så har jag råkat gå på stan och köpt ännu mer kläder, eftersom rean är lockande. Och såklart köper jag inte kläder jag verkligen behöver, utan jag köper sånt jag redan har trehundraelva olika uppsättningar av.

Idag skulle jag kolla om det fanns nån tunn vinterjacka på rean på New Yorker, för det behöver jag, då min är så jävla ful. Men kommer hem med ännu en munkjacka från Carlings. Hur tänkte jag?

Vattenljud

För nån vecka sen vaknade jag av att det lät som en gigantisk vattenläcka, efter mycket förvirring lokaliserade jag det till elementet. Jag antar att det behöver luftas, vilket jag inte orkar bry mig om.

Men efter nån dag så vande jag mig, och nu tycker jag ljudet är väldigt hemtrevligt. Det låter som jag har ett akvarium i hörnet. I min fantasi har jag fyllt det med vackra fiskar, växter och grodor.

Lovely.

Kattliv

Personer som hävdar att katter är självständiga, kan inte ha umgåtts så mycket med katter. Imorse körde Sparrow en "väck-ningskampanj" mellan kl 08 till 10, för att få uppmärksamhet av mig. Hon körde bita-i-tårna, putta-ner-saker-från bordet och buffa-huvud-mot-huvud. Det är ganska svårt att sova då.

När jag väl gav upp och med en zombieliknande gångstil gick till köket för att ge henne lite burkmat, så åt hon bara några tuggor, sen la hon sig tillrätta på fönsterbrädan och somnade. Medan jag nu tittar djupt i kaffemuggen och försöker återuppstå som människa.

Die wolf h8tr die

Jag blir så jävla förbannad på den så kallade vargjakten. De ska rensas med motiveringen att det är inavel i vargstammen och att nytt friskt blod behövs. Ändå så får jägarna skjuta vilka vargar som helst, förra årets jakt var alla de skjutna vargarna genetiska friska.

Varför inte ta död på den hela svenska vargstammen på en gång? För det är ju det de vill göra. Det finns ingen långsiktigt plan, bara skjutglada idioter i kamuflagekläder, som vill ha troféer att skryta om.

Jag beundrar de människor som finns på plats och försöker stoppa vansinnet. För det är vansinne att utrota en art som ska finnas naturligt i vår fauna. Vargstammen var för liten redan innan förra årets jakt, efter årets, kommer den vara ännu mindre.

Framtidsångest

Det är svårt att veta, när jag inte vet.

Jag har ägnat halva fredagskvällen (jag inser hur tråkig jag låter) att surfa runt på olika universitets hemsidor och läsa om alla spännande kurser som de erbjuder inom vitt skilda ämnen.

Detta skapade stor beslutsångest, och fick mig att hetsäta årets två först semlor på rekordtid.

Eftersom jag inte riktigt vet vad jag vill bli när jag blir stor, så hittar jag hela tiden nya inriktingar som verkar spännande. Under en hel kvart funderade jag seriöst på att hoppa av vårens kandidatkurs och flytta till Göteborg för att börja om från början på ett 3-årigt program.

Så illa är det.

Kör igen

Nu kanske jag har skakat av lite folk.
Eller alla.
Det märks.